Ja jag kan inte kalla det något annat än just orättvisa, jag pikade vid precis fel tillfälle; när ingen annan var i närheten. Gud så frustrerande!
 Jag satt på jobbet, klockan var 20 och programmet för stunden var På spåret, jag har börjat följa det nu, tycker att gästerna är hur roliga som helst ibland. Men jag undrar ju varför i herrans namn jag skulle brilljera och kicka ass just denna kvällen, jag var outstanding och hittade som aldrig förr, det var Brisbane, det var Geneve, Lynard Skynard var bandet, det tog helt enkelt aldrig slut, min brilljans alltså...
 Detta var en once in a lifetime experience, kommer aldrig att hända igen, jag lovar kommer Vinslöv med så kommer jag att missa det. Hur är det man säger; otack är geniets lön?

Vad gör du just nu?   Våndas över att dagen snart är slut!

Drömde du något inatt?   Jo det gjorde jag säkert, men jag kommer aldrig ihåg vad jag drömmer.

När var du på bio senast?   Herreminjeeeeesus... det var längesedan, kan inte minnas när det var.

Vad heter du i mellannamn?   Gunilla INGEGÄRD, tom så att mamma ångrar sig... jaja..

Tränar du?   Vad är detta, 20 frågor eller... :oP

Hur lång är du?   En meter och sjuttiotre centimeter hög över marken.

Vill du vara längre?   Näää, varför det? Det är lagom när karlen är huvudet längre.

Vad heter din närmaste kompis/ar?   Hmm.. den här var svår, har suttit med den i 20 min nu... jag gjorde en kinke lane... lotten hamnade på Elin denna gång.

Har du husdjur?   I en lägenhet, på sjätte våningen... skulle inte tro det.

Dricker du kaffe?   Självklart inte, nämn en enda person som tyckte att kaffe var gott första gången de testade... nej just det, varför då försöka igen?! Med alkohol får man åtminstonde ett trevligt litet rus som belöning.

Har du digitalkamera?   Som jag tidigare förklarat så låter jag främlingar ta kort på oss och maila dem, vilka familjefoto vi har fått ihop!

Photoshop?   Ja vi har något jäkla mög som är alldeles fruktansvärt bakvänt och jag fattar ingenting, med andra ord så har jag fortfarande nytta av Eddo...

Varför skriver du din blogg?   Ja det undrar jag med, vilken press det är att tänka ut alla dessa inlägg!

Vad vill du få ut av din blogg?   En stadig inkomst hade ju inte suttit helt fel men i väntan på den så är jag här enbart för att roa er.

Vad tycker du om modebloggar, är din blogg en modeblogg?   Med tanke på kvantiteten av modetips som ni har tragglat er igenom här på denna blogg så kan ni nog besvara den frågan själva. Jag gör så gott jag kan!

Give it to me fast

Naturdiet vs Marabou?   Mmm... marabou
Datorn vs fotboll?   Where is the competition? ( tänk efter noooga nu Elin; vilket spel? )
Filmkväll vs fest?   Verkar det som att jag behöver se mer film?! Finns det ens mer film att se!?

   Det tycker jag riktigt illa om, massutskick av mail. Särskilt illa tycker jag om kedjebrev som hotar med att om jag inte skickar detta vidare så kommer mitt liv gå åt helvete. Troligt, nä.. Och tvinga inte mig att skicka jag-älskar-er-alla-mail till mina absolut bästa vänner, jag vill inte och jag vägrar att älska er alla!
 Sms är nästan ännu värre, som OM jag skulle lägga pengar på att skicka något crap som någon tomte på 3 eller Telia har knåpat ihop för att lura till företaget ännu mer pengar, nej tack!
 
Finns det verkligen någon som läser alla dessa massutskicks-mail som folk mailar till alla i sin adressbok, finns det någon som orkar? Bara så ni vet så är iaf inte jag en av dessa människor...

   Anyways... jag tycker att denna lilla propaganda-sång är bra, eller jag tycker den är trallvänlig. Jag önskar att jag hade kunnat tralla med mer än med mina GREEN.. lalalaa... GREEN... dadada... GREEN.. men jag hinner fan inte höra vad den lilla jäveln han sjunger. Så jag sjunger GREEEEEEEEN!

   Jag är kär, det är en förälskelse som sakta växt fram och nu har den verkligen blommat ut. Vem vill inte ha en mörk, charmig man som kan få en att skratta, har pengar nog att betala ens räkningar och spelar i ett band? Självklart är det Hugh Laurie jag pratar om, vem skulle det annars kunna vara.
 Jag såg honom häromdagen på en talkshow och det var ju lite av en chock, jag har ju varit van vid hans amerikanska lite mörka stämma men där satt han med en mycket ljusare brittisk röst helt plötsligt. Det lät lite som att han hade satt något i halsen, en fjäder eller något liknande, helst ville man ju gå fram och ge honom en riktig grabbadunk i ryggen så att han kunde börja prata normalt igen. Kanske kan jag övertyga honom att behålla sin amerikanska accent.
 Han fyller 50 snart, en respektabel ålder och låt oss vara ärliga, jag fyller snart 30 soon to be fifty, we shall overcome ( är det amerikanskt eller brittiskt.. hmm ) och allt dedär, man ska inte fästa sig så mycket vid ålder...
 Men jag kommer aldrig kalla honom Hugh, nä för mig kommer han alltid vara House, Gregory House, shakey but not störd.
 
 

   Nu jävlar är det helg, så tänkte jag att jag skulle börja detta inlägget och sen slog det mig; so what!? Det är helg men det är ju längesedan det var helg på riktigt, HELG det är ungdomen förunnat ( och de barnlösa ). Ni vet när man hetsade om vad som skulle hända, vilken fest man skulle på, för inte fan skulle man sitta hemma. Det största bekymret var hur man skulle få tag på brännvin, så billigt som möjligt, helst gratis. Klockan kunna hinna bli både tio och elva på kvällen innan man ens hade fixat drickat men vad spelade det för roll ( såvida man inte var jävligt fattig och måste ha tagit sig till Björket innan de började ta inträde ) man hade ju inget man skulle gå upp till nästa dag, det var fritt fram att supa skallen i bitar långt in på småtimmarna. Och all musik, man lyssnar på heeelt annan musik när man är full, inte dålig utan mer trallvänlig något man kunde utmana lungorna med. Detta är en sådan låt och detta är Lindha;

   Ja vid det här laget måste ni ju ha förstått att jag är ganska så fascinerad av mina medresenärer på t-banan eller bussen, de kommer liksom i diverse olika förpackningar.
 T ex ikväll, jag slutar 23 och står och väntar på att bussen ska behaga komma förbi, ibland kan det vara riktigt spännande man vet inte riktigt när den kommer om den överhuvudtaget kommer, ja dagar som denna när det regnar då pirrar det till lite extra av alla spänning. Iaf, jag står och väntar, i en ganska så stor dörrport inne i stan, och ett par i 25 års åldern ställer sig också och väntar i samma port, samma stora port, där bara jag står och ja de ställer sig nästan exakt just där jag står, hade de bara kommit på idéen så hade de nog bett mig vara min egen skugga.
 De var berusade, påtagligt berusade på en måndag, en måndag?! Jag är ju hemskt gammeldags, jag dricker inte i veckorna och dessutom jag vet ju att de skulle jobba nästa dag, jag hörde, orden kom ju praktiskt taget ur min egen mun...
 När bussen sedan börjar närma sig så stiger jag ut, ja jag är en sådan som gillar att stå först i kön, och just när jag ska gå på då studsar den feminina delen av berusat-par fram och tro sig skulla tränga sig förbi, men en duärhuvudetkortareänmigochmittlillfingervägermerändu-blick senare så fogar hon in sig i kön. Kanske var jag onödigt stingslig...

 Bussfärden var smärtfri men man kan ju undra; vad är grejen med dörröppnar-knappen? Jag såg flera stycken som började trycka hysteriskt på dem redan 50 meter innan busshållplatsen. Tror de att SLs nya grej för att spara in pengar 2009 är att man ska hoppa av i farten eller är det ett önsketänk vissa resenärer har kanske? Kanske skulle vi införa dörrar som öppnas på vänster sida istället så kunde det hela bli ännu mer spännande...

 Jag måste erkänna att det är lite, bara lite, irriterande när dendärinna dörröppnar-knappen inte fungerar och bussen körs av en chaufför som verkar totalt nollställas efter varje busshållplats. Det spelar ingen roll att knapp-jäveln inte fungerat de senaste 50 stoppen för han ( och en smärre generalisering, men busschaffisar är oftast karlar ) öppnar ändå inte dörrarna förrän djungeltelegrafen i bussen skickat fram meddelandet om att dörrarna faktiskt inte fungerar nu heller. Om det nu inte är så att han tom har hunnit köra iväg utan att man kommit av buss-fan, vid de tillfällena så bjuder SL på en gratis bussresa en station. Inga problem!


 Jag vet, visst blev det många ord utan att jag fått någonting sagt... haha.

 Tyvärr sitter jag kvar i Sthlm, hela familjen insjuknade just denna förbannade veckan i något knasigt skit, men det är mindre intressant.
 Återigen har familjen samlats i den nyfunna metropolen Götene och just nu är de i kyrkan, imorgon kommer det bli fest av hemma hos Elin och Fredrik där Elin ska firas uta helvete och det bjuds på god mat och dricka. Jag hoppas alla har det bra och att Elin får en helg hon sent ska glömma!

 Stolt och tårögd är vad du gör mig min underbara underbara Elin, älskar dig!

   Ja något bättre ord kan jag inte finna för den klocka man använder när man lagar mat, trots att den varken ser ut som ett ägg eller att den heller aldrig ringer för ett ägg.
 Men det är just däri mitt problem ligger, ja inte i ägget, utan i ringandet som är minst sagt lite speciellt med denna äggaklocka. Den håller tiden alldeles utmärkt måste jag också tillägga, jag tror den hade följt Fröken Ur om den bara fått chansen...
 Ja åter till ringandet! Som idag, just nu står det en kyckling i ugnen och jag har satt klockan på 40 min, under denna tid kommer klockan att ringa flertalet gånger, vid lite random valda tider, MEN så nu till problemet; den ringer inte när dedärinna 40 minuterna har gått! Ja det är ju lite snopet, jag vet inte om den anser att den har förvarnat så pass många gånger att det inte ska behöva ringa när det väl gäller eller vad det är frågan om, men det är sånt här som gör att man byter äggaklocka bara så den vet!

   Ja det kan man ju fråga sig men det verkar ju inte som det. Förra designen funkade bra i Firefox men inte i Explorer medan denna designen funkar bra i Explorer men inte i Firefox. Ja och sen ska vi ju inte prata om vad som händer när man trycker fram november månad, då får sidan frispel på riktigt och skapar sina egna regler.

 Så är det någon som kan hjälpa med detta? Någon som har några råd att ge en tjej med tummen mitt i hand...

   ... ja det är meddelandet som Erica vill ge oss via msn inatt och jag finner det lite roande. Min syster kan vara riktigt rar och söt när hon vill men faan vilken surfitta hon kan vara ibland, maken till dåligt humör får man leta efter när hon lägger den sidan till, det går inte vara i hennes närhet hon bara spyr galla omkring sig...

 Ja egentligen borde jag väl sova vid det här laget men det går inte, ligger och lyssnar på när Noel hostar sisådär varannan minut väntar bara på att han ska komma smygandes. Ja visst är han för jävlig.
 Jag har börjat med en ny företeelse, nämligen att lyssna på musik tills jag somnar, lyssnar via min mobil och alltid samma skiva; James Blunt - All the lost souls med ett undantag, spår två är Kid Rocks - All summer long. Kan ju tyckas lite tjatigt men det är den enda skivan jag orkat fixa och den är lugn vilket passar bra.
 För att vara mig så är detta en väldigt konstig vana, förrut var jag tvungen att ha det knäpptyst för att jag överhuvudtaget skulle kunna somna och mörkt mörkt mörkt, uppfylldes inte dessa kriterier så var det en vakennatt som gällde för mig. Kommer ihåg att när jag bodde på Klövervägen så hade jag problem med att den lilla lilla lampan på min stereo lyste röd i mörkret när stereon var av och inte kunde jag sätta på den för då lyste displayen istället... vilket dilemma detta var, ibland hängde jag helt sonika över ett klädesplagg för att slippa den.

 Hohoho... jag ligger och skriver i vardagsrummet nu med fönstret lite lite öppet för att få in friskluft och jag tyckte att det var vinddraget som jag hörde men det var det fasen inte; det är Eddo bakom stängd dörr i sovrummet som snarkar sig in i drömmarnas land. Ja det är ju bra att någon av oss kan sova i ur och skur iaf...
 

   Detta är en lugn helg, Noel är ganska så utslagen vilket är väldigt ovanligt när han är sjuk oftast är han hur aktiv som helst, vilket inte passar speciellt bra för ett barn som ska vara inne, ta det lugnt och vara sjuk, men inte denna gången. Men äta vill han ändå, i morse så proklamerade han bestämt att han ville ha pizza och varför inte sa Eddo och jag.

   Elin och jag är oftast väldigt lika till sättet, ja det är ju inte så att det inte går att skilja oss åt men våra personligheter klaffar sådär utomordentligt bra. Men inte alltid, jag tycker att Elin kan ha riktigt usel smak när det gäller tv-program ( ja jag säger inte att det inte är ömsesidigt ), ikväll t ex så tittade hon på körslaget något hon tydligen tycker är riktigt bra. Jag vet inte riktigt hur det går till när man gillar skräp som körslaget ( jag erkänner att jag såg 2 avsnitt förra säsongen, de sista ) eller Let´s Dance och andra liknande program. Människorna kan ju varken dansa eller showa, man sitter bara och vrider och vänder sig av vånda hemma i soffan för att det hela utförs så hiskeligt dåligt. Absolut deltagarna ska ha cred för all tid de lägger ner och de gör ju sitt bästa, självklart, det är ju hela programidéen som är rent horribel!

   Nej tacka vet jag Stjärnorna på slottet, det är riktig underhållning! Jag har inte sett alla säsongerna ( jo det är sant, det finns tv som jag missar ) bara halva förra och nu denna och jag tycker det är riktigt roligt att komma de, oftast, äldre svenska stjärnorna lite närmare in på livet. Detta är ju människor som levt större delen av sina liv innan jag föddes så jag vet ju oftast bara vad de har gjort de senaste 10-15 åren och ingenting om vad de gjort innan dess. Oftast har de gjort så mycket mer än vad man trott.
 Detta året är det ju Jonas Gardell som håller igång showen, detta är en man som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om, han är jobbig, ettrig, något dryg mm men samtidigt rolig och klarsynt. Han sa ju själv till aftonbladet att han var som Kalle Anka; han kvackar högt men det hela går över ganska så snabbt, det verkade vara en ganska så bra beskrivning.
 Ja det hela är i alla fall väldigt underhållande för mig som sitter hemma ensam med sjuk och krasslig unge ( ja, min dryga och smått egoistiske karl är ute och ränner med sina vänner, han har inga skrupler ).

 Något nytt och riktigt bra.

   Japp här sitter vi, jag och Noel i soffan i vardagsrummet. Noel tittar på tecknad Mr Bean och fnissar emellanåt.
  Kom hem från jobbet vid nio-tiden i morse och lite efter elva så ringde de och sa att Noel varken såg eller uppträdde friskt. Så jag studsade dig såklart och han såg verkligen inte frisk ut, man bara hoppas att det inte är någon kräksjuka. Dels så är det jäkligt besvärligt för mig, ja mig, för småungar spyr preeeecis där de är just den sekunden och sen så är det synd om den lille parveln också. Han blir helt förtvivlad när han kräkt vilket visar sig i stora tårar och ett ylande - Jag har krääääkit.

 Noel har iaf kommit fram till att han är mycket mycket sjuk, han har vita-pannan-sjukan ( tydligen har de förklarat några gånger för honom på dagis att han var väldigt vit i ansiktet ) en ytterst sällsynt åkomma som bara drabbar de med den allra största oturen. Symtom är ett frekvent tagande på pannan följt av små ojanden där man förklarar att man är mycket sjuk.

 Över telefonen med Eddo jämrade Noel fram ett - ja ja ja, när Eddo undrade om han var sjuk, sen tog krafterna plötsligt slut och luren gavs till mamma.

 Ja vi får se var detta slutar...

   Jag läste precis ett inlägg på en blogg om hur omständigt det kan vara att göra en så simpel grej som att klä på sitt barn. Noel brukar vara ganska så cool, visst han kan ha åsikter om vad han ska ha på sig men vi kompromissar ( om det finns tid ) och brukar ganska så snabbt komma fram till en lösning.
 Just nu är Noel väldigt inne på smala byxor, han säger hela tiden att han vill ha smala byxor, han har några stycken så det brukar gå att fixa.

 Men jag minns en dag för lite mer än ett år sedan, jag mår illa bara jag tänker på det, när Noel och jag hade varit på teater tillsammans. Innan och under teatern gick allting hur bra som helst, vi var såta vänner och världen var en lycklig plats att leva i. MEN, så kommer det stora men:et, efteråt så flög djävulen själv in och tog min son under besittning. Han sprang iväg in i teaterlokalens personaldel, ett härligt kringelikrokigt virrvar av korridorer, slängde sig än hit än dit, skrek som en stucken gris och skulle inte med någonstans. Slutligen efter visst smörande, manipulerande och några hot så fick jag ut mitt barn från lokalerna.
Vi behövde handla, tyckte jag, det tyckte inte Noel; han skulle åka Kalle Anka-karusell.
Jag hade inga lösa pengar.
Det brydde sig Noel inte om.
Jag sa sen.
Noel sa nu.
Nej sa jag, handla sen åka.
NEEEJ skriker den lille skiten.
Antingen gör vi som jag säger eller också går vi hem.
Noel rusar iväg, mot Kalle Anka.
Jag far efter i ett jehu.
Noel har klamrat sig fast vid Kalle, de är ett.
Jag frustar, stånkar och sliter bort mitt barn. Nu går vi hem!
Jag får bära.
På med jackan.
Näää..
Joo..
En arm, andra ar... där slank den första ut igen.
Om igen, arm ett färdig.. han är halare än en ål, det är mer än jag tål.
En tant kommer fram, böjer sig ned - Var nu en snäll pojke och hjälp mamma din.
Det är hopplöst säger jag, tårarna bränner.

Tillslut var vi påväg hem, jackan satt på men inga armar fanns att se och tro mig inga glada miner heller.

   Ikväll har jag sett två riktigt bra filmer, båda baserade på verkliga händelser. Det är alltid lite starkare när man vet om att det man ser faktiskt också har hänt.
 Den första filmen jag såg var The Duchess, en film som utspelar sig på 1700-talet i England. Jag ska inte berätta något om filmen men visst vet man att en kvinnas ställning på den tiden var väldigt utsatt. Jag kan ju erkänna att jag som kvinna blir riktigt jäkla frustrerad och irriterad, det går inte att föreställa sig situationen men på något viss känner man sig kränkt bara genom att titta på det. Ett riktigt bra kostymdrama är det iaf!



Den andra filmen som jag såg var Changeling, en film som verkligen är värd pengarna. Jag snyftade mig igenom stora delar av filmen. Huvudrollen spelas av Angelina Jolie och hon gör det riktigt förbannat bra ( och jag är inget större Angelina Jolie fan, hon har endel riktigt usla filmer bakom sig ) och storyn är även här en sann historia, en historia om sorg, förtvivlan, hopp, hjälplöshet, grymhet. I en intervju så uttryckte sig Clint Eastwood ( regissör ) såhär; - Changeling handlar om en av dessa sanna historier som vida överstiger fiktionen.
  Även här blir man som kvinna irriterad och förbannad över hur hjälplös man som kvinna har varit genom historien, en historia styrd av män...
 Men en riktigt riktigt bra film, gå och se den!



 
 

   Det är ju knappast något nytt att jag har lätt för att bli beroende av något, det verkar vara lite av min grej. Tydligen har jag smittat av mig lite på min kusin, hon kämpade och stretade med ett ordspel igår, antagligen tills hjärncellerna slog knut på varandra. Jag gillar att spela, ja inte de där trendiga spelen som poker eller World Of Warcraft ( eller WOW som de riktiga entusiasterna väljer att kalla det ), nej inte alls utan jag tycker om att spela simpla spel där man ska få minst tre i rad och poff försvinner de och poängen trillar in och så fortsätter man tills tiden har tagit slut. Dessutom är jag en periodare, ena stund spelar jag Crescendo gång på gång på gång för att sedan göra en 180 och spela Mahjong tills ögonen går i kors.
 Men ganska så länge nu så har jag en favorit, nämligen Word Battle, ett ordspel där man spelar direkt mot en eller flera motståndare. Tiden bara flyger iväg och helt plötsligt har det gått ett par timmar.
 Eddo brukar skratta och skaka lite på huvudet åt mig och mina simpla spel, men han förstår inte charmen med det hela.

   Vet ni att jag har väldigt svårt att bryta en vana som jag har haft nu det senaste året, nämligen att gå in på Blocket och Hemnet för att kolla om det har kommit upp några nya bostäder till salu. Ja, jag är fullt medveten om att vårt boende är löst, det är också det enda som är löst, men jag gör det ändå och det pirrar till lite i magen när jag ser något som verkar intressant. Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig, det är så mycket att hålla reda på...

 Förresten, några volentärer till flyttstäd och dylikt till i sommar?!

 Nä, jag trodde väl inte det heller.

  Nu kommer jag vara sådär som jag tycker är irriterande med andra bloggare, saknandet av älsklingen, ljuset i mörkret och livets elixir. Jag saknar Eddo. Det händer faktiskt inte speciellt ofta, jag klarar mig alldeles förträffligt utan honom och annat sällskap för det mesta ( att ha barn har ju bara förvärrat det behovet ) och kan tycka att andra är så förbaskat töntiga som hela tiden ska gå och sukta efter sin andra hälft och hela tiden ska de proklamera detta, de kommer inte klara sig en minut till, de står vid livets rand och ser bara det svarta djupet framför sig... Seriöst!
 Men nu måste jag tillstå att jag saknar Eddo, vi har jobbat om varandra och kring varandra en hel del den senaste månaden ( läs senaste 5 åren ) och har haft svårt att tillbringa tid tillsammans bara han och jag. Detta är faktiskt en utav de saker vi har lovat varandra att det ska bli mer av när vi flyttat ( läs: Elin och Noel ska bli riktigt riktigt bra vänner ), det och ja att hela familjen ska få fler tillfällen att vara tillsammans och hitta på saker.

Ja anyways så längtar jag tills Eddo kommer hem från jobbet om sisådär 2 timmar.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förrut?
    Blivit ägare till en bostad.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
    Avger inga nyårslöften, funkar inte för mig.

3. Blev någon / några av dina vänner föräldrar i år?
    Jo några stycken faktiskt.

4. Dog någon som stod dig nära?
    Nej.

5. Vilka länder besökte du?
    Sverige, jag spenderade hemskt mycket tid i Sverige.

6. Är det något som du saknar från år 2008 som du vill ha år 2009?
    Förändring, utveckling och ett klart mål.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
     Ja det skulle väl vara när vi vann budgivningen om vårt drömhem om jag bara kom ihåg datumet....

8. Vad var din största framgång 2008?
    Jag kan inte påstå att det känts som att jag åstadkommit någonting det året faktiskt.

9. Största misstaget?
    Att jag fortfarande inte kan hitta det som jag en gång förlagt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
      Inte mer än vanligt.

11. Bästa köpet?
      Min/vår framtid och bostad.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
      Måste hålla med min kusin där; RÄKNINGAR.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
       Oj, det var hur mycket som helst, litet som stort. Återkommande är ju bostadsköpet.. haha.

14. Vilka sånger kommer alltid påminna dig om 2008?
      Curly Sue ( eller hur den nu stavas, jäkla lustig titel ) med Takida.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år?
       Allting var lite lättare och ljusare och overkligt.

16. Vad önskar du att du hade gjort mer?
       Motionerat, rört på mig och inte varit så förbannat jäkla passiv.

17. Vad önskar du att du hade gjort mindre?
       Ätit och gått upp i vikt.

18. Hur tillbringade du julen?
       Här hemma med min underbara Noel och min underbara Eddo.

19. Blev du kär 2008r?
      Ja, blir bara kärare och kärare i Eddo för var år som går, underbar känsla helt fantastiskt.

20. Hur många one night stands?
      Inga, försöker hålla ned antalet för husefridens skull.

21. Favoritprogram på tv?
       Nya favoriter detta året är helt klart Entourage och Californication.

22. Bästa boken du läste 2008?
       The Dirt - Mötley Crüe skriven av Neil Strauss var riktigt bra.

23. Största musikaliska upptäckten?
       Ingen vad jag kan komma på.

24. Något du önskade dig och fick?
       Kärlek, ömhet, omtanke och någon som håller om mig.

25. Något du önskade dig men inte fick?
       Det var snålt med regnande bilar, nästa år kanske...

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
       Tillbringade den med Noel.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
      Lite mer pengar skulle ha kommit väl till hands.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
       Obefintlig.

29. Vad fick dig att må bra?
       Bra böcker, telefonsamtal med Elin, Noels hjärtliga skratt och mysstunderna med Eddo.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
       Jag är inte så kändiskåt.

31. Vem saknade du?
       Mormor.

32. De bästa nya människorna du träffade?
      Jag klarar mig gott på de gamla människorna i mitt liv.