Japp här sitter vi, jag och Noel i soffan i vardagsrummet. Noel tittar på tecknad Mr Bean och fnissar emellanåt.
  Kom hem från jobbet vid nio-tiden i morse och lite efter elva så ringde de och sa att Noel varken såg eller uppträdde friskt. Så jag studsade dig såklart och han såg verkligen inte frisk ut, man bara hoppas att det inte är någon kräksjuka. Dels så är det jäkligt besvärligt för mig, ja mig, för småungar spyr preeeecis där de är just den sekunden och sen så är det synd om den lille parveln också. Han blir helt förtvivlad när han kräkt vilket visar sig i stora tårar och ett ylande - Jag har krääääkit.

 Noel har iaf kommit fram till att han är mycket mycket sjuk, han har vita-pannan-sjukan ( tydligen har de förklarat några gånger för honom på dagis att han var väldigt vit i ansiktet ) en ytterst sällsynt åkomma som bara drabbar de med den allra största oturen. Symtom är ett frekvent tagande på pannan följt av små ojanden där man förklarar att man är mycket sjuk.

 Över telefonen med Eddo jämrade Noel fram ett - ja ja ja, när Eddo undrade om han var sjuk, sen tog krafterna plötsligt slut och luren gavs till mamma.

 Ja vi får se var detta slutar...