Jag är kär, det är en förälskelse som sakta växt fram och nu har den verkligen blommat ut. Vem vill inte ha en mörk, charmig man som kan få en att skratta, har pengar nog att betala ens räkningar och spelar i ett band? Självklart är det Hugh Laurie jag pratar om, vem skulle det annars kunna vara.
 Jag såg honom häromdagen på en talkshow och det var ju lite av en chock, jag har ju varit van vid hans amerikanska lite mörka stämma men där satt han med en mycket ljusare brittisk röst helt plötsligt. Det lät lite som att han hade satt något i halsen, en fjäder eller något liknande, helst ville man ju gå fram och ge honom en riktig grabbadunk i ryggen så att han kunde börja prata normalt igen. Kanske kan jag övertyga honom att behålla sin amerikanska accent.
 Han fyller 50 snart, en respektabel ålder och låt oss vara ärliga, jag fyller snart 30 soon to be fifty, we shall overcome ( är det amerikanskt eller brittiskt.. hmm ) och allt dedär, man ska inte fästa sig så mycket vid ålder...
 Men jag kommer aldrig kalla honom Hugh, nä för mig kommer han alltid vara House, Gregory House, shakey but not störd.