Nu vet jag Elin, och jag är förfärad.

Noel och jag spenderar helgen hos familjen Andersson/Sahl och det känns för jäkla bra. Man behöver komma hemifån ibland och även om man spenderar tiden i grannbyn istället för hemma så känns det ändå som en liten mini-semester. Noel var så glad när jag hämtade honom idag och sa att vi skulle åka hem till Elin, det värmer att han och Elin har en så bra och stark relation som de har, det gör honom gott.

Iaf så satt Elin och jag och gottade oss åt att Så ska det låta börjar igen men vi undrade om det fanns något mer intressant denna helg att titta på, men vi konstaterade att utbudet på helgen är oftast ganska så torftigt. Men så ville Elin minnas att det var något som hon sett att hon ville se, hon kunde bara inte komma på vad det var.

Jag råkade se en tv-tablå, nu vet jag - Körslaget...

Ve och fasa. Det är så dåligt att jag knappt vill vara i samma hus som det sänds i. Jag får be till gudarna om styrka för att ta mig igen detta styrkeprov. Eller ta en promenad...

Nej, det är nog bäst att börja be redan nu!

Nu är jag lite elak, jag läste precis min syster Ericas blogg och hon hade ätit en toast. EN TOAST. Jag satt här och småfnissade för mig själv och skakade lite på huvudet. Toast skriver man ju fan bara för att det låter så mycket mer fäääncysmääääänchy än - rostad macka. Vad är det för fel på våra hederliga rostade mackor, ingenting är jag så vågad att jag vågar påstå. Men jag är en väldigt vågad person, en mindre vågad person som Erica känner behovet av en - toast. Men det är ju tur att det finns Ericor i vårt samhälle, annars hade det varit risk för tsunami.

När jag var liten, eller vem försöker jag lura, jag har alltid varit en smörgåsälskare. Ända sedan jag var en liten tanig, brunbränd ( visst låter det som jag ) och energirik tösabit som skuttade fram, ja för ni har väl märkt att ungar kan inte gå; deras lägsta nivå det är att skutta fram, nästa steg är tjurrusning, så har jag älskat en hederlig macka med smör på. Men jag har aldrig gillat dendär tråkiga kanten, den som är under brödet.
Som jag skydde den delen, jag var tvungen ( för man kan ju inte bara kasta ) att ta mig förbi denna, denna ärkefiende som den kom att bli, för att komma åt denna annars så ljuvliga macka.
Så som den människa jag var så var jag tvungen att komma på något, jag var tvungen att lura min hjärna att faktiskt äta denna förkastliga kant och inte lida varje gång; jag började intala mig själv att underkanten, den var det nyttigaste på hela mackan! Nu tänker ni; - Vad är det för jävla idiot, det går ju inte bara att intala sig själv något och så tror man helt plötsligt på det.

Jo så är det fan ta mig den visst då!

Jag kom fasen på mig själv imorse när jag satt och åt min macka, självklart började jag med kanten, att jag i mitt bakhuvud tänkte att jag var tvungen att äta den tråkiga nyttiga kanten först och sen skulle jag få min goda macka. Men där sa jag STOPP, NU FÅR DET FAN VARA NOG, jag slet av djävulskanten och slängde den med ett raseri i papperskorgen.

ALDRIG MER SÄGER JAG BARA, ALDRIG MER EN KANT!

Smaskande... jag hatar det. Eddo är expert på det.
Just nu sitter han i vardagsrummet med en påse dumle-kolor; prassel prassel prassel som sedan går över i ett förbannat JÄVLA smaskande. Jag har god lust att ta hela påsen och köra ner den i halsen på honom!
Tror ni vi hade bott ihop sen?
Gud vad många känslor och begär det är man måste förtrycka i ett förhållande.. är det verkligen rättvist, borde jag inte bara få göra som jag vill precis när jag känner för det?
Ääh, det gör jag ju såklart inte.. det vore ju inte normalt av mig att gå till sådana ytterligheter för en sådan liten smackande bagatell.
Ångande av förtryckta känslor har jag istället tagit mitt pick och pack ( läs, dator; vi är som ett i dagsläget ) och satt mig i köket. Spelar det någon roll att alla mina förtryckta känslor kommer få mig att öppna pringles-burken, som står ovanpå kylskåpet, för att sedan hänge mig åt ett gränslöst frosseri som ska återställa min mentala balans.

Aha!

Nu vet jag hur Oprah brukar känna sig vid ett utav sina "aha-moments". Helt plötsligt är allting glasklart, varför såg jag inte detta innan? Hur kunde jag vara så blind?!

Det är Eddos fel att jag är tjock. Tänk om han bara kunde sluta smaska.
Men det kommer ju inte att hända, karlar tar väl inte hänsyn till oss kvinnor och sätter oss i första rum. Nej nej, det är vårt jobb, det är ju därför jag nu sitter på en obekväm köksstol medan han ligger och vräker sig med alla sina 193 cm i soffan.

Och här har jag gått och trott att felet låg hos mig. Haha! Ibland är det roligt såhär i efterhand att se hur fel på det man har varit.

Gud vad upplyftande! Tror jag ska ta och fira det här med lite choklad!

Ska vi kalla det det?
Man kan ju undra om jag kommer kunna hålla igång ett skrivande denna gången... antagligen inte, men man kan ju alltid försöka.

Nu för tiden är det mycket skola; min skola, Eddos skola och så även Noels skola. Men jag ska inte klaga, fan vad länge jag har haft planer på att plugga och så nu äntligen så gör man det, lite surreal faktiskt... Själva pluggandet är både roligt, tråkigt, irriterande, lärande och frustrerande. Det finns så mycket att lära bara om hur man ska plugga, det är jättesvårt att sålla och hitta det man ska fokusera på. Men såklart, man lär ju sig med tiden.
Sen finns det ju den andra aspekten; nya människor i den personliga sfären, inte en utav mina starkaste sidor på så många olika sätt, ska inte tråka ut er med dem =P

På måndag är det dags för vaccination, Noel och jag ska vaccinera oss. Eddo hade ju också tänkt att göra det men han är ju skriven i Sthlm fortfarande men när han är uppe så har han ju oftast inte tid för något sådant, men det ska väl gå.

Häromdagen ringde Eddo mig när jag var nere i Skåne.
Noel har lärt sig ett nytt ord.
Kuk.
Han hade råkat gör sig illa på det heligaste och utbrister "-Det gjorde ont på kuken!"
"-Va??" är det enda Eddo lyckas få ur sig.
"-Ja, det gjorde ont på kuken", säger Noel då som om det vore det mest naturliga ord som fanns att använda. Eddo blir lite smått förfärad, det låter aningens illa när en snartsexåring kläcker ur sig sådana ord. Men samtidigt finns där ju en sån oskyldighet hos det lilla livet, han kunde liksväl sagt pillen, han såg det bara som en ny benämning på något. Jag älskar det oskuldsfulla, det värmer hjärtat och man känner hur ett skratt bubblar upp inom en...
Men i vilket fall som helst så skulle jag ju bli glad om han kunde vänta lite med att använda sådana ord, iaf en 30-40 år.........

   3 minuter innan avgång klev jag på tåget, 3 minuter… Dessförinnan satt jag på en buss som var sen, mycket sen och som dessutom körde inom varenda liten håla och hållplats som finns mellan Skara och Skövde. Men det var ingen fara, busschauffören var optimistisk – 12:56, då har jag lämnat Skövde. Det är såå frustrerande att sitta på en buss som är sen, man kan inte göra något åt situationen, det är bara att sitta där och förtrycka den galenskap som man känner river och sliter inombords. Man förbannar landsvägsbussar och dess chaufförer och genast lockar Stockholm och dess tillgänglighet. Går det en, EN buss i timmen så funkar det fan inte att den är 20 minuter sen.

 Självklart så sitter det några bubbel blåsande hubba-bubba pinglor bakom mig som vars hela konversation går ut på extensions, rosa nagellack och vilka man kunde se på Kristallen-galan igår. Man försöker stänga det ute för man märker att hubba-bubba- snacket bara gör en på ännu sämre humör, men det är ju en omöjlighet det bara maler på och maler på…

Och nu, i skrivande stund (men inlägget kan inte publiceras förrän senare för jag har inget nät), sittande på tåget mot Nässjö så är jag tvingad att sitta och lyssna på några hormonstinna spolingar som diskuterar vapen, krig och Kosovo. Min enda tanke är ju, har ni någonsin vart i närheten av något av det? Visst de kanske hunnit med att göra lumpen, den gamla kvarlevan finns väl fortfarande kvar, men krig och Kosovo har jag ju svårt att föreställa mig att de vart med om. Men lyssnar man på dem så berättar de krigshistorier från Balkan som om de vart närvarande, men så vitt jag vet så nyttjar sig Sverige inte av barnsoldater vare sig idag eller då…

 Jag ska inte klaga mer, tåget jag sitter på är iaf nytt och frääääscht det är inte alltid att så är fallet. Det ska bli intressant att åka X2000 sen från Nässjö, eller inte…

   Läste en artikel på aftonbladet.se om det nya underbarnet Sarah Sjöström. Efter att jag läst artikeln så läste jag kommentarerna och ännu en gång visar sig jante-svenskarna från sin baksida. Det sades att det var så skönt med en lättsam och avslappnad tjej med FÖTTERNA PÅ JORDEN ( här i Sverige är det ju fruktansvärt viktigt att vi står med fötterna på jorden, fruktansvärt viktigt ), för att vara exakt så stod det att det var skönt med en tjej som inte ser på sig själv som något märkvärdigt...
 För i helvete! Är det det vi ska lära våra barn - Du är inget märkvärdigt, bara så du vet det! Vad fan du än presterar så är det du gör inget speciellt.. det viktigaste - du är aldrig mer än någon annan. 
Samma kommentar hänvisade till Zlatan som den raka motsatsen till Sjöström. Han har aldrig blygt stirrat ner i golvet och ursäktat sina framgångar när reportrarna har grillat honom, istället har han stått rakryggad och ansett sig väl unad de framgångar han haft för att det är han själv som slitit för att få dem. Men så får man inte göra som svensk, man ska falla in i ledet och vara jävligt tacksam om det finns andra som vill berömma en för det man presterat!

 

   Jag är röd. RÖD. Ingen får röra mina armar. Jag är så pass bränd att jag nästan väntar mig att det ska frasa lite om mig när jag rör på mig. Inatt när jag la armarna mot lakanet så var det först en lätt svalkänsla som övergick till små brinnande eldar, det kändes nästan som om någon gjorde 1000 nålar längs hela mina armar. Likadant med både rygg och bröst. Kan någon tala om för mig hur man då ska sova! Ståendes?!
 Och nu är det ju inte så att jag legat och stekt mig hela dagen igår utan solfaktor, nej nej. Elin, jag och Noel var i Filsbäck och badade i Vänern. Vi var väl där i ungefär 2,5 timme, mer behövs inte för att jag ska likna ett signalljus. Men härligt var det att bada, galet skönt vatten. Elin berättade innan att det var långgrunt, men hon hade gjort det hela mer rättvisa om hon hade sagt att det var långlånglånggrunt för shit vad man fick gå långt ut för att vattnet ens skulle komma över knäskålan, 200-300 meter skulle jag tro. Men det är ju också det som gör att det är så varmt och behagligt att vara i vattnet. Perfekt om man har småttingar helt klart, de kan kravla säkert 30 meter utan att vattnet är mer än 5 cm högt.

   Nu ser det ju ut som att det kommer vara lite regnigare dagar några dagar framöver men det underbara med att vara ledig en hel sommar är ju att man inte missar de verkliga sommardagar som finns. Så det kommer säkerligen bli mer badande denna sommaren, fy vad härligt! Vilken underbar sommar detta är!

   Det rullar in riktigt mörka moln över oss just nu, undra om det kommer börja åska... har hört något om att det kunde bli åska någon dag. Det ska bli intressant, det är ( tycker jag ) en helt annan sak att bo i en storstad med hus efter hus efter hus när det åskar, man känner sig inte ett dugg utsatt. Knappt så man drog ut sladdarna än gång. Men dessutom så tyckte jag att det nästan aldrig åskade i sthlm och definitivt inte något sådantdär oväder där det pirrade till lite i magen av rädsla och utsatthet. Jag kommer ihåg nätter och ja även dagar  när jag bodde i Nävlinge, då man satt med uppdragna fötter i soffan för att man var rädd för något som såg ut som små eldklot kom farandes ut genom eluttagen i väggarna. Där skångarde det i fönsterrutorna när åskan mullrade över åsen och man hörde hur blixtrarna sprakade när de sökte något att slå i. Kommer ihåg att det vissa gånger var riktigt läskigt att gå över gården till hästarna eller dylikt.

 Jominsann.... nu mullrar åskan och regnet öser ner...

Nu blir det väl ännu klibbigare.....

   Håret börjar bli långt och det är så ljust att det ser ut att reflektera solens strålar.
Med små snabba steg springer han över gräset, som en liten tornado svischar han fram med oförutsägbara rörelser. Plötsligt rycks ytterdörren upp, på ett sådant bestämt sätt; man vet om att han har ett mål med det han gör.
- MAMMA! han stannar hastigt upp men ivern gör att han inte kan stå stilla mer än två sekunder, han börjar hoppa från ett ben till det andra - får jag bada hos Vincent mamma?
- Javisst.
Svisch och han störtar in i sitt rum, samtidigt försöker han få av sig sina kläder. En arm är fri, byxorna ska av samtidigt, han hoppar fram; det är ett enda stort balanstrick och dörren stängs om honom.

Tyst.

Bakom dörren hörs ett - MAMMA! Dörren rycks upp igen - jag har inga badbyxor! Rösten gränsar till förtvivlan.
- Går det bra med Spiderman?
Jaa... men dom är inte här!
- Nej men här är dom.
Åh, tack mamma! Dunk, naken rumpa möter hallgolv, ett ben två. Ytterdörren rycks upp innan badbyxorna har kommit upp över rumpan.
- Var försiktig!
JAA MAMMA!
Ytterdörren åker igen med en smäll.
Han är borta igen, det är tyst så tyst.

   Tycker inte ni som jag att media har lite skev fokusering? Denna dagen har huvudnyheten varit i många av de medier man har att tillgå på nätet varit att våran tids pop-kung, Michael Jackson, har dött. Knappt hinner man rapportera om att han har dött för att sätta tänderna i den ännu större köttbiten; pengarna. Finns det några pengar? Vem ska få pengarna? Hur mycket skulder fanns det? Kändisar runt om i världen ska kommentera denna tragedi; världen har tydligen varit med om en utav de största förlusterna inom manna minne... BISARRT!
Och nu tänker jag inte ens på att han flertalet gånger blivit anklagad för pedofili, han blev ju aldrig fälld men jag skulle ju inte låtit honom passa mitt barn... Nej utan jag tänker främst på att det är detta som toppar dagens nyheter, inte att en man misstänkt för flertalet våldtäkter både i Sverige och utomlands är så illa bevakad att han kan rymma vid någon domstolsförhandling eller att en kvinna står åtalad för att ha våldtagit en annan kvinna. Nej för att nå dessa nyheter måste man scrolla... och scrolla. Visst, vi tröttnar väl på all rapportering om våld, mord och våldtäkter... man blir nästan immun, det hör till vardagen att ungdomsgäng hoppar på en pojkes huvud tills det spricker och livet sipprar ut eller att barn spärras in i källare för att utnyttjas som sexslav åt sin sadistiske far. Allt detdär är vardagsmat. Men att någon som det nästan dagligen skrivits om i tabloiderna runt om i världen i över 30 år dör då vet man att läsare kommer flockas till tidningarna likt hyenor till ett kadaver.
Men visst, då kan man ju argumentera att det är vi läsare och inte tidningen som bestämmer vad som skrivs i tidningarna... vi köper bara det vi vill läsa. ( Det argumentet vet man ju håller inte, men det är en helt annan historia )

Nåja, jag ska ju vara glad att det nu ikväll inte är MJ´s död eller kvarlåtenskaperna som toppar nyheterna utan hur det minut för minut går för det svenska fotbollslaget i U21 EM...

   Idag bär det av till Lovene och Fredriks föräldrar, där ska firas midsommar och två födelsedagsbarn! Just nu blåser det endel men solen skiner faktiskt, hoppas att det håller i sig. Mamma skickade ett sms vid kl 8 om att de just då börjat resan mot Västra Götaland, Noel och jag ska åka med med ut till festen. Hoppas att mamma hinner återhämta sig något; hon gick av sitt nattpass 6:45.. Synd bara att Erica skulle gå och bli sjuk och inte kunna följa med!

   Och så en helt annan sak; Eddo visade mig ett klipp igår... det var så spot-on så jag måste lägga upp det så ni också får se.

   Aaaah herreminJEsus vad här är dammigt! Damm damm damm i varenda lite jäkla vrå efter allt slipande av väggarna. Det dammigaste av allt är Eddo, han måste vara någon typ av damm-magnet. Ja ni kanske märker att bloggen kommer att präglas av min äckelblandade förtjusning till att vi renoverar lite här i nya lyan, de får ni ta. Ni slipper iaf allt jävla damm!
 Men "vi" ( det mest av slipandet har ju gjorts av Eddo det måste erkännas, tror ni det är därför han är dammigast.. hmm, en möjlighet ) måste sluta för dagen snart, vår stackars granne kommer väl få ett sammanbrott snart, inte en tyst stund under hela dagen det kan tära även på den bäste. Men samtidigt så måste vi ju passa på nu när Noel är hos Elin, det är ju knappast varken någon bra eller rolig miljö för en 5-åring att ränna rundor i...

 Nåja... lite lite jobb till sen är det dags för en mycket välbehövlig dusch!

   Pratade precis med mamma, hon verkade trott att jag dumpat henne, hon var lite upprörd över att jag inte svarat i min telefon den senaste veckan. Men så var det ju inte alls, jag glömde min telefon hos Elin förra helgen och fick den inte förrän idag när hon kommer förbi på en liten visit. Så lilla mamma får allt dras med mig lite till, på gott och ont kanske.

 Just precis nu gömmer jag mig i köket, jag är bra på det, då menar jag mer på det mentala planet inte direkt på det kroppsliga... jag försöker osynliggöra mig så att inte Eddo kommer på att jag finns, att där finns one more set of hands som kan riva ner tapet, för guuud vad det är tråkigt! Förarbete borde förbjudas, egentligen borde allt som är tråkigt förbjudas för att breda en stor och rymlig väg för allt som är roligt. Det låter vettigt tycker jag.

   Ni kanske märker att jag inte nämnt vad Noel gör, det beror på att jag faktiskt inte har en aning om vad Noel gör. Kanske sover han, kanske äter han eller kanske jagar han Elin runt hennes hus gastandes  -" VISA RUMPAN PÅ EN ELIN!" ( ett utav hans favorituttryck för stunden, ja inte just på Elin, du kanske också drabbas... ). För det är nämligen så att iom att "Stockholm", i våran familj, lämnat Stockholm så har jag en Elin som ibland dimper ner som ett brev från posten och tar med sig Noel hem till sig. En helt ny förteelse för mig men också en väldigt välkommen sådan för både mig, Eddo och Noel ( han "love you"ar ( ännu ett favorituttryck ) Elin hur mycket som helst. Fast det bästa med att Elin dimper ner är just att hon kan det och att vi kan göra det hos henne.

   Och så lite för att knyta an till rubriken, idag är det ju ett osedvanligt jävla skitväder; regnigt, ruskigt och förbaskat kallt. Men vet ni vad, jag har fan råd med lite regniga dagar: skolan börjar inte förrän i början av september ( alla ansökningar och papper är inskickade så låt oss nu be för att jag kommer in någonstans och att min ledighet inte blir något som följer årstiderna helt och hållet ) och jag är fri som en fågel tills dess. Kommer det en solglimt under denna sommaren som kommer fan inte min semester missa den iaf!