Vi har ju verkligen förärats med ett strålande väder denna påskhelg, så Noel och jag har spenderat en del tid på lekparken ( Eddo jobbar som vanligt... ) dessa dagar. Han har jätteroligt och träffar endel kompisar från dagis som han flängt rundor med över hela parken. Just detta kan vara lite jobbigt, Noel är trots allt 5 och lite behöver man ju släppa men det går ju knappast när man sitter med hjärtat i halsgropen när man ser sin lille skit vågat klättra och trixa och stajla med kompisarna... Nä, jag är verkligen inte en av dedär föräldrarna ( som jag föraktar ) som släpper sina ungar vind för våg utan att ha den minsta uppsyn över dem, jag förstår mig inte på sånt. De sitter hellre och pratar sinsemellan eller i telefon istället utan en tanke på vad som kan hända när det är höga höjder och klätterställningar med i leken.
 Nåja, det ska ju vara med måtta åt båda hållen man vill ju inte vara en hönsmamma, eller hur Elin... =)