Jag är inne i en period som jag kallar läsar-torka; dvs jag har en bok men jag kommer ingenstans i den för egentligen orkar jag inte läsa den. Det händer inte ofta med mig, extremt sällan och jag hatar det. För om jag inte kan läsa då har jag inget sätt att koppla ifrån och koppla av. Och jag älskar ju känslan av att ha en riktigt bra bok framför mig att läsa och det ska vara en roman, jag läser inte för att jag vill lära mig en massa. Jag läser för upplevelsen, det är svårt att beskriva för det känns som den mest naturliga sak att läsa, jag förstår mig inte på att inte alla läser kopiösa mängder med böcker. =)
 Ja nu är jag fast på Nord och Syd och skälet är ju att jag har läst den innan men känner att jag måste läsa om den för att kunna läsa fortsättningen. Jag har nämligen jäkligt dåligt minne när det gäller att komma ihåg handlingen i en bok, när den är slut lägger jag den ifrån mig och går vidare till nästa och nästan allt är glömt.... Likadant med film.

 Igår när jag efter jobbet satt och väntade på bussen så började jag prata med en man ~40, vi pratade jobb, han undrade vad jag jobbade med och jag berättade att jag var personlig assistent, vilket han tyckte var ett mycket viktigt jobb, det var betydelsefullt och hade stor mening. I grund och botten är det ju så, men oftast känns det inte så iaf... Man är ju trevlig och frågar vad han jobbar med, han var molekylärbiolog ( jag tror det hete så ). Då känner man sig fjuttig med sitt ps-jobb, när någon slänger ur sig att de är molekylärbiolog, ordet stinkar ju av intelligens och många års studier. Men enligt honom var det inget märkvärdigt, vem som helst kunde bli det... tjo flöjt what a load of bull..