Lilla Elin ringde mig igår och vi pratade en stund, ja nu är ju inte detta något ovanligt vi pratar titt som tätt med varandra, min själ kräver sin beskärda Elin-dos.
 -Jag tänkte ringa dig häromdagen,säger Elin då.
- Jaha?
- Ja jag lyssnade på radion i bilen och där kunde man ringa in och nominera vem som helst till vad som helst och då tänkte jag på dig, förklarar hon då.
- Mhm, men du gjorde inte det...
-NAJ, naj, det gjorde jag inte!
Jag skrattar lite - Ok...
- Men jag tänkte att du och Fredrik är de 2 personer som står mig allra närmast, som betyder allra mest och ja, man säger ju aldrig sånt.
- Aahjo, de gör vi väl, tycker vi gör det hela tiden.
- Ja, jo det gör vi väl.
- Men tack iaf, du är för söt Elin.

 Jag lät precis lika obryd som jag verkar låta, men det är jag inte och det vet Elin. Hon är unik min Elin, om jag skulle få välja att vara vem jag ville för en tid så skulle jag vilja vara Elin ( nej, jag är inte hemligt förälskad i Fredrik ) hon har allt jag vill ha; hon har ett varmt hjärta, mycket omtanke, kaxig arrogans, humor, integritet, intelligent, ärlig, snäppet socialare än mig, självförtroende, ödmjuk, ja listan kan göras hur lång som helst, Elin är till bredden fylld av underbara kvalitéer och egenskaper som gör det omöjligt att inte älska henne mer än hjärtat tål. Men jag är partisk, gränslöst partisk för Elin vann över mig på sin sida för många många år sedan...