Ja för er som missat så ska min lillasyster Erica åka till Turkiet i morgon. Hennes blogg är så genomsyrad av prata och trånande efter denna resa att det måste vält ut över resten av internet-världen och förpestat allt och alla.
 I 2 hela veckor ska hon vara borta, stackars liten, om hon bara visste hur snabbt dessa 2 ynka veckor kommer att gå, det kommer att kännas som att det aldrig har hänt...

 Men jag är inte bitter!

 

Noel han har en stor önskan just nu; att han ska prata, hans eget ord, turkiska. Han har blivit helt besatt av detta språk, sitter vi på bussen eller tunnelbanan och han hör någon prata så frågar han genast om de pratar turkiska. När man då förklarar att "nej de gör de ju inte, de pratar svenska" får man ett besviket - jaha.. tillbaka. Sätter man på en film så frågar han samma sak och får då samma svar... Men då kontrar han med att han minsann ska prata turkiska. Jag tycker ju att det är ett lite konstigt språk att välja, but who am I to ruin a dream...