Ja Noel har gått och blivit AIK'are, ja vet det känns inte bra någonstans, man frågar sig; varför just AIK?! Enbart av det simpla skälet att de skickade hem reklam till oss och att vi bor jäkligt nära Råsunda.
 Jaja de håller till på Råsunda IP, same same but different skulle jag säga då.

 Första gången vi skulle dit var Noel hur uppspelt som helst, han skulle minsann spela fotbollsplan, han var hur mallig som helst och skröt som en galning på dagis och lade stödigt till ett; - ska du också spela fotbollsplan? Helnöjd när svaret från kamraten var ett nej...
 Så vi tog ju tunnelbanan till Solna, eller som Noel säger - Till älgen, och går den lilla biten till Råsunda IP, men Noel han är inte dum han, han vet om att det är Råsunda Stadion som gäller, det är där man ska vara om man ska spela fotbollsplan på riktigt, så ja det är ju dit han styr stegen. Snart Noel, snart, får vi lugna honom med och istället styra stegen mot den sunkigaste jäkla fotbollsplan jag har sett; Råsunda IP. Ja det kändes sorgligt, kändes nästan som att vi tagit oss till en bakgata i Bolivia där barnen knåpat ihop sin egen boll av gummidäck och annat skräp; drömmen finns där om än långt borta...

 Nåja, när det väl kommer till krita så handlar det ju om ledarna, om de kan få barnen till att tycka det är roligt och spännande att spela fotboll. Allt är ju, som det ska vara i denna åldern, bara på lek, inget tävlande utan allt ska bara vara på lek. Och jag måste tillägga att det kom ju endel ungar, det var lätt över 100 4-5 åringar som skulle samsas om en ynka fotbollsplan, låter det som ett vinnande koncept? Nä, jag tycker väl inte det heller. Men vidare till ledarna. Noels grupp, de delades in i grupper om ca 15 barn i varje, fick 2 unga tjejer som ledare, tjej eller kille, who cares! Men herregud rent ut sagt, det såg inte ut som att de någonsin varit så nära en 4-åring som denna dag, ledarna var mer vilse än barnen... Det tog en halvtimme innan de kom igång och ja alla vet vi ju att en halvtimme för dessa knattarna är en livstid...

 Ja ska vi sen prata lite om lilla Noels insats, om det nu går att tala om någon sådan, så hade han gjort sig bäst på bänken. Det var väl lite turbulens med en annan lite större pojke som Noel tyckte var aningens hotfull och Noel ägnade större delen av den sista halvtimmen vid sidan av planen istället för på. Man försöker heja på och uppmuntra allt vad man kan, men i slutändan så är det han som ska ut och sparka och han ville inte.

Ja, detta var förra veckan och igår var vi tillbaka på Bolivias bakgator för att testa och se om det kanske skulle gå lite bättre och det var väl både ett ja och ett nej där. Ledaren denna gången var bättre tycker jag, men det blir väldigt opersonligt med en såhär stor klubb, inget jag rekommenderar faktiskt. Noel hängde med bra när det var lite övningar med bollen, men ungen var ju vettskrämd när han skulle springa efter bollen med alla de andra ungarna i hans grupp. Så åter till att stå vid sidan om och tjura... Men så fick han tillslut vara målis, då tyckte han att det var roligt; han slänger sig efter bollen igen rädsla någonstans och är helnöjd med sig själv. Elin sa detta redan i somras; - Han är född att vara målvakt, han bara slänger sig efter bollen.
 Det var mycket roligare att se, man har ju ingen lust att försöka tvinga honom till någonting som ju ska vara roligt... Men det är ju också så att det inte är inriktat vid så tidig ålder, ungarna turas ju om att göra allt...
Ja vi får ju testa några gånger till, vill han själv gå dit så gör vi det men om han någon gång säger att han inte vill, ja då vill han helt enkelt inte...

 Men AIK's knatteskola får inte så många plus av mig såhär i inledningen iaf, tyvärr...