Ja Elin skrev ett inlägg om mormor och morfar som värmde hjärtat och hon berättade om ett minne från en dag med morfar en gång för länge sedan. Vi har alla såna, vi barnbarn, för vi har alla tillbringat mycket tid hos mormor och morfar vid olika tillfällen och perioder.
 En sak som jag ganska ofta kommer att tänka på när jag tänker på morfar var hans bilkörning, det får mig att skratta varje gång för jag tyckte alltid att morfar var en förskräcklig bilförare. Det tyckte ju såklart inte han själv, han ansåg säkert att han var hur bra som helst och ja det kanske ni andra också tyckte men det var inte mitt intryck av det hela!
 Morfar jobbade ju som grävmaskinist och det hade ju satt sina spår; dessa skulle man gasa på mellan varje växling och morfar gjorde exakt samma sak i Forden, gasade upp varvmätaren på en 4000 - 5000 varv mellan varje växling; det låter en del... Sen var han också en jäkel på att köra sakta, morfar var ju ingen stressad person precis, gud vad detta kunde vara frustrerande, det kröp i benen på en. Men så vet jag också tillfällen då vi var påväg ner till Gittan i Helsingborg och vi åkte på motorvägen, ja då kunde han helt plötsligt vara uppe på 120-130 km/h istället.
Jag vet flera gånger som jag och mormor har skrikit rakt ut när han har varit påväg ut i en korsning och han nästan kört en bil i sidan.
 Jag kunde ibland tycka att det var lite pinsamt att åka bil med honom, någon gång skjutsade han mig till skolavslutningen och jag kommer ihåg hur jag kröp ihop och försökte göra mig så liten som möjligt när vi närmade oss kyrkan, bara för att man satt i den bilen som hade en svans av bilar efter sig ända upp till ICA, stackars morfar han var ju bara snäll...