Ja det är ju Elins fel att jag har börjat titta på Californication, det var hon som promota den för mig. Så jag har tittat och skrattat, den är faktiskt bra om man gillar mycket sex och vem gör inte det.... Men så är det ju allt lite komiskt att David Duchovny, som spelar huvudrollen, har gått och blivit sexmissbrukare, ja jag tycker att det är roligt för man kan kanske förstå lite varför när man ser serien och alla skådespelare skryter alltid om hur de går in i rollen inför en film ect så det känns som en naturlig biverkning av karaktären...
 
 Fast Eddo och jag diskuterade det häromkvällen lite snabbt, att vara sexmissbrukare, hur fan går det till? Vi har väl alla perioder då vi missbrukar sex, särskilt den första tiden man träffar någon och ja kanske tom när man inte träffar någon. Men jag har lite svårt att förstå pryda förortsfruar som sitter hos Dr Phil och anser sin man vara sexmissbrukare för att han tittar på porr på datorn och kanske drar en trall, vem fan bryr sig om något sådant?! Alla människor har ju ett eget sexliv också ( nu förespråkar jag inte att man ska vara otrogen ) och varför skulle man känna sig hotad av en film eller en bild eller whatever. Problemet är ju bara att folk verkar ha så förbaskat svårt att prata med sin partner om det och ja jag förstår inte det heller, vem vill ha det så och varför gör man inget åt det??

 Sen är det ju också ganska så roligt hur de porträtterar kvinnorna som huvudrollen i Californication dragit över, de är alltid alltid "woman scorned" ( jag kan inte komma på något bra svenskt ord/beskrivning och jag stavar antagligen inte de engelska rätt heller haha ) och väldigt upprörda för att han inte har hört av sig efter att de har haft sitt lilla one-night-stand. What's up with that?! Vem fan vill höra från en one-nightare igen?? Är det inte mer haj-och-ivaj-sköntomvialdrigmerses-känslan som infinner sig?? Det är ju knappast som att vi kvinnor vill ha en relation med varje kille som vi kan tänka oss att ha sex med, vi är inte korkade och lever inte på moln.