Gömma

 - Kan vi inte leka gömma, 1 2 3, undrar Noel.
- Ok, svarar jag. 1, 2, 3...
Noel rusar iväg.
- 10, nu kommer jag!
Jag går från köket genom hallen, mot vardagsrummet - Var är Noooel..?
Småfnitter hörs.
- Var är Noooel..?
Det första jag ser när jag går in i vardagsrummet är Noel lilla rumpa och fötter som "hänger utanför" när han har gömt sig under bordet, Noel tycker ju att han har hittat världens bästa gömställe; det han inte ser, ser inte honom . Jag kan inte hålla mig för skratt,  men får till ett halvseriöst - Var är Noooel? Är han i sovrummet?!
 Nu börjar Noel skratta hysteriskt; nu jävlar har han lurat skjortan av mamma. Men han viker inte en tum, han är trygg där han ligger med rumpan i vädret, sällan har han varit så nöjd. Han skrattar, högt, varför skulle mamma höra, henne har han ju redan blåst.
 Jag står inne i sovrummet och skrattar så jag gråter, fy fan vad jag skrattar.

 


Kommentarer
Postat av: Antonia

Haha, vilken liten filur :D

2008-10-01 @ 20:55:12
URL: http://stainless.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback