Ja inte för att gå in på detaljer, jag har inga heller, så skrev min kusin härförleden om att fick hon chansen så fanns det saker hon skulle göra annorlunda och det är faktiskt tråkigt att läsa att hon känner att hon saknar vissa saker i sitt liv. Men som sagt, jag tolkar bara det jag läser så kanske läser jag sånt som inte finns?

 Själv kan jag känna ångest över det jag har och i svaga ögonblick önska att jag bara hade mig själv att tänka på. Jag kan ibland tänka  - Fy fan vad skönt det hade varit att inte ha barn, att inte ha sambo, att bo själv, att inte vara omgärdad av alla måsten som kommer med att ha familj ( självklart har vi alla måsten ), pressen, stressen, våndan och rädslan som finns i bakhuvudet hela tiden över om jag är den bästa mamma jag kan vara, eller den bästa sambon. Fostrar jag mitt barn så att han kommer klara sig i livet, vad gör jag om någon skadar mitt barn, vad gör jag om han blir sjuk, listan av orosmoment är oändlig.. Eddo har sagt att ibland önskar han att han inte blivit pappa för vad skulle han göra om det hände Noel något, man är maktlös inför så mycket... Har man inte haft kan man inte mista.

 Sen kan jag också bli jäkligt irriterad på människor som anser att man ska leva sitt sätt på ett visst sätt. Som kvinna är det förväntat att man ska vilja ha man, barn ( 2,2 ), radhus, volvo och hund. Varför? Hade jag inte blivit på smällen sådär misstagligt ( slarvigt, klumpigt, idiotiskt ) så hade jag nog aldrig skaffat barn, det intresserar mig inte.
 Visst, klockan tickar och tydligen tappar vi kvinnor alltid förståndet omkring 40 och panikskaffar barn om vi inte redan har men jag är ganska så säker på att jag inte passar in där heller. Elin slog huvet på spiken när hon var här uppe och sa något i stil med att hon kan prata om allt med mig förutom längtan att skaffa barn för min blick blir blank och det ända som kommer ur mig är  - Varför då?! Jag kan inte sätta mig in i den tanken, jag sa att kanske skulle hon slängt in den här konversationen när jag var med barn, när jag hade mitt svaga ögonblick...
 MEN, jag accepterar att det finns människor som vill ha barn, de är ganska många tom, men man kunde ju önska att alla dessa som vill ha barn accepterade dem som inte vill ha barn.

 Känner att jag måste lägga till ett obligatorisk kärleksförklaring till mitt barn nu så att ni inte tror att han växer upp under kärlekslösa och mörka Askungen-förhållande.
 Älskar mitt barn mer än jag kan beskriva i slutändan är det han som är värd mest, som jag älskar mest.
 And I will go middeval on your ass if you ever try to hurt him!