En dag åt att bara dega
I lördags förmiddag så sa Noel till mig och Eddo att han tyckte att vi kunde baka lite och jag tyckte det var en bra idé. Så jag fixade lite recept från nätet, ett utmärkt ställe för recept-fiskande.
Noel och jag bestämde oss för att baka kardemummabullar med vaniljfyllning och kokosbollar, aka havrebollar. Jag skrev inköpslista som Noel läste upp för oss - Baka bullar och saft... så stod det när man läste från höger till vänster ( jag misstänker att Noel är smyg-arab, han läser alltid från höger till vänster när han "läser" ).
Noel, gammal och stel som han är hade klagat hela vägen hem från affären över den långa sträckan förklarade Eddo när de kom hem med välfyllda varukassar. Hade han vetat så hade han nog aldrig föreslagit en bak-dag.
Vi började med havrebollarna, elvispen åkte fram och smör blandades med socker, vi får väl vara glada åt att de små barnfingarna jag såg slinka ner i bunken titt som tätt inte blandades in de också. I med resten och lite kladd här och lite kokos där och detta blev resultatet;
Nästa projekt började jag på själv, visst Noel tycker om att blanda ingredienserna men mest av allt tycker han om att dega. Mitt i allt ihop så slänger jag en blick på den redan förbrukade jästens papper; den är blååå, blå som för matbröd. Ååj nej åh nej åh nej åh nej. Hela tiden så har denna varit röd för mig, röd röd röd, för den andra var ju blå och jag visste ju att jag hade en blå och en röd, snacka om att se vad man vill för så var det inte alls, båda var blå ( och vem försöker jag lura som om jag bakar matbröd till höger och vänster ).
JAIJCKS!
Vad ska jag göra?!
Jag ringer mamma.
Inget svar, de är hos Elin och hälsar på, mamma, pappa och Erica.
Ringer pappa.
Inget svara.
Va fan, det är inte bara på liv och död dehär, det gäller faktiskt min deg.
Jag ringer Erica.
Svarar; mamma är ute och går.
Ute och går. Suck!
Be mamma ringa mig, säger jag uppgivet för jag vet ju att det kommer vara för sent, alldeles alldeles för sent för min stackars deg.
Sätter på jäsning.
Det ringer, jag slänger mig över telefonen. Det är mamma.
Åååh... det har blivit så feeeel.
Vadå undrar mamma.
Min deg, jag skulle baka bullar och jag tog fel jäst!
Jaha?
Ja, alltså jag skulle baka, kardemummabullar men jag tog ju blå jäst.
Jaha?
Ja som är till matbröd.
Äääh, det spelar ingen roll, dedär är bara något nytt påfund de kommit med, de går lika bra med vilken som.
Jahaaa...
Så nu vet ni hur mycket jag kan om bakning; inte ett jota! Och bullarna blev hur bra som helst, Noel och jag degade på som värsta sockerbagarna;
Ja jag vet, de är inte ett dugg runda och de är gigantiska, men vi gjorde iaf vårt bästa!
Noel och jag bestämde oss för att baka kardemummabullar med vaniljfyllning och kokosbollar, aka havrebollar. Jag skrev inköpslista som Noel läste upp för oss - Baka bullar och saft... så stod det när man läste från höger till vänster ( jag misstänker att Noel är smyg-arab, han läser alltid från höger till vänster när han "läser" ).
Noel, gammal och stel som han är hade klagat hela vägen hem från affären över den långa sträckan förklarade Eddo när de kom hem med välfyllda varukassar. Hade han vetat så hade han nog aldrig föreslagit en bak-dag.
Vi började med havrebollarna, elvispen åkte fram och smör blandades med socker, vi får väl vara glada åt att de små barnfingarna jag såg slinka ner i bunken titt som tätt inte blandades in de också. I med resten och lite kladd här och lite kokos där och detta blev resultatet;
Nästa projekt började jag på själv, visst Noel tycker om att blanda ingredienserna men mest av allt tycker han om att dega. Mitt i allt ihop så slänger jag en blick på den redan förbrukade jästens papper; den är blååå, blå som för matbröd. Ååj nej åh nej åh nej åh nej. Hela tiden så har denna varit röd för mig, röd röd röd, för den andra var ju blå och jag visste ju att jag hade en blå och en röd, snacka om att se vad man vill för så var det inte alls, båda var blå ( och vem försöker jag lura som om jag bakar matbröd till höger och vänster ).
JAIJCKS!
Vad ska jag göra?!
Jag ringer mamma.
Inget svar, de är hos Elin och hälsar på, mamma, pappa och Erica.
Ringer pappa.
Inget svara.
Va fan, det är inte bara på liv och död dehär, det gäller faktiskt min deg.
Jag ringer Erica.
Svarar; mamma är ute och går.
Ute och går. Suck!
Be mamma ringa mig, säger jag uppgivet för jag vet ju att det kommer vara för sent, alldeles alldeles för sent för min stackars deg.
Sätter på jäsning.
Det ringer, jag slänger mig över telefonen. Det är mamma.
Åååh... det har blivit så feeeel.
Vadå undrar mamma.
Min deg, jag skulle baka bullar och jag tog fel jäst!
Jaha?
Ja, alltså jag skulle baka, kardemummabullar men jag tog ju blå jäst.
Jaha?
Ja som är till matbröd.
Äääh, det spelar ingen roll, dedär är bara något nytt påfund de kommit med, de går lika bra med vilken som.
Jahaaa...
Så nu vet ni hur mycket jag kan om bakning; inte ett jota! Och bullarna blev hur bra som helst, Noel och jag degade på som värsta sockerbagarna;
Ja jag vet, de är inte ett dugg runda och de är gigantiska, men vi gjorde iaf vårt bästa!
Kommentarer
Trackback
