Ni vet alla har vi förutfattade meningar om människor runt omkring oss, i små eller stora drag... Jag har det, men absolut inte lika mycket som när man var yngre, då fanns det så många mäniskor runt omkring en i skolan ( och vid olika fritidssysselsättningar ) som man satte in i fack och sen ansåg sig veta hur de var. Vissa var töntar, vissa var "inne-folket", vissa var bönderna ( iaf där jag växte upp ) vissa var de som festade och skolkade mycket vissa syntes inte alls mm mm, jag vet faktiskt inte alls vad jag tillhörde för grupp, tror jag flöt lite mellan olika... Men iaf jag tror det är likadant uppdelat på de flesta ställena.

 Sen fanns det dedär killarna som man tyckte var lite "farliga", de som fick en att smyga längs väggarna när man som låg- och mellanstadie elev skulle genom högstadiets korridorer för att ta sig till "matan" ( matsalen ). Killarna tetades och jävlades med en om man inte lyckades göra sig tillräckligt osynlig, tror inte någon var förskonad från den behandlingen faktiskt. En utav dess tyckte jag att Niklas var, men jag kan inte minnas att han gjorde något någon gång, men jag vet att han umgicks med dedär som jävlades, de farliga. Senare när man själv gick i högstadiet så hade jag en kompis som blev ihop med honom och i sitt stilla sinne tänkte man; jaja, hur ska dedär sluta... ttt.. Men de var ihop i flera år faktiskt.
 Jaha åren går och jag började praktisera på en handelsträdgård och en dag så står Niklas där och säger hej. - eeh hej, får jag ur mig. Sen frågar han fasen hur jag mår och jag tänker bara, varför pratar han med mig, hur kan en sådan som han vara trevlig? Något konstigt ansåg jag men ja jag svarade nog bra också gick vi skilda vägar ( säkert efter konstig tystnad ) haha...
 Ja iaf så började vi umgås mer för kanske en 10 år sedan, bara sporadiskt, jag var ju vän med hans tjej och ja vi firade nyårsafton och lite sådant, inget märkvärdigt och jag kände Niklas mycket yttligt, jag var ju vän med hans tjej och då såg jag honom från den synvinkeln, vilket kanske inte alltid var så smickrande ( men det är en annan historia =) )
 Sen kom en tid när vi båda var singel ( inte för att det har med saken att göra, inte alls ) och hade samma umgängeskrets och började festa ihop, det var fest hela tiden. I början agerade jag mest chaffis men det tröttnar man ju på så sedan blev det ganska så blött så att säga. Iaf så var det nu jag började lära känna Niklas på riktigt och fyfan vad fel jag hade om honom hela denna tiden. Bara pga förutfattade meningar så hade jag skapat mig en bild av honom som var så långt från sanningen som man bara kan komma. Han är TREVLIG ( om han läser detta någon gång kommer han se käftsmällen =P ) snäll, rolig och en riktigt jäkla bra vän och de växer inte på träd! Jag har bott i Stockholm i mer än 5 år nu och vi pratar fortfarande ofta i telefon, han är den jag har mest kontakt med av "alla" mina gamla vänner ( ja förutom Elin, men Elin är ju mitt allt =) ) han kan jag sitta och skvallra med om vad som händer "där hemma" få all juicy details om allt och alla, skitbra tycker jag *s* Men ja, en bra och nära vänskap kan man inte beskriva i ord, den är så mycket mer...

 Så nu har jag skrivit om Niklas, han undrade om jag hade skrivit något om honom, - Nä, sa jag då, jag tänker ju att jag inte kan skriva om vemsomhelst sådär hursomhelst här... Det tyckte han var fär jävligt, här skulle det ju stå om hur jävla bra han var. Och ja nu säger jag det; Nille är för jävla bra! =P