Ja vi har en checklista, en to-do-lista över saker som måste göras innan vi flyttar. Listan är jäkligt lång, så lång att det känns som att den aldrig ska ta slut. Jag har ju flyttat förut, flera gånger och långt också såklart; jag flyttade ju trots allt från Skåne till Stockholm men den gången var det ju bara till att packa resväskan och sätta sig på tåget... Riktigt så är det inte denna gången utan det är en herrans massa planerande som måste till för att allt ska klicka och falla på rätt plats.
 Men en sak är iaf fixad, en sak som gör det hela ännu mer oåterkalleligt; vi var och sa upp vår lägenhet igår! Tänk vi SÄGER UPP en lägenhet i Stockholm, den är inte i det bästa området men jag vet att det ändå är tusentals människor som skulle vilja ha den...
 Nu måste vi flytta till den 1:a juni för sen har vi ingenstans att bo här uppe, men fy fan va gött att slippa att tillbringa ännu en sommar i en lägenhet utan trädgård. Jag tror jag ska utnyttja vår lilla trädgård till max i sommar och tälta så länge vädret tillåter! Eddo har lovat att stå för grillad mat hela sommaren, kan de bli bättre!?

   ... nej riktigt så var det inte, utan det var Noel som fick en överraskning, en liten rolig sådan. Det kom en avi med posten om ett paket till Noel som skulle hämtas ut, jag trodde att det var mormor och morfar som hade skickat något det stod nämligen Andersson Jönnerstig ( Noel heter bara Andersson ) och de skriver alltid det för att posten verkligen ska komma rätt. Väl hemma så öppnar Noel sitt paket vilket visar sig vara en jättefin bok, han blir helnöjd men så är där också ett kort med.. från Norra Skåne som gratulerar till vinsten i någon tävling...!? Jag är ju skåning men jag prenumererar knappast på Norran. Jag tror ju fortfarande i mitt stilla sinne att det är mamma eller pappa, men när jag ringer så utbrister pappa: - Nej nej nej, det där är din moster Britt-Marie hon brukar göra sånt.
 Aaaah... när han sa det så klingade det rätt faktiskt... jag minns att jag har vunnit priser från julskyltnings-tävlingen också och det var antingen mormor eller Britt-Marie som såg till att jag gjorde det för jag var inte nära Skåne då...  :o)
 Ja jag har ju inte fått det bekräftat ännu, jag ringde min moster men hon befann sig på annan plats så jag sms:ade min kusin och hon trodde att det mycket väl kunde vara hon... Men en sak är säker iaf och det är att det värmer, det är synd och skam att säga att jag träffar min moster ofta och gångerna hon har träffat Noel är inte många, men med gratulationskort och en sak som denna så vet man om att hon tänker på oss. Det gör en riktigt riktigt glad!

   Eddo och jag diskuterar ganska ofta olika saker, religion, krig, kriminella. Oftast startas en diskussion av att man sett något på tv. Jag skulle tro att religion är den sak som vi återkommer till flest gånger, vi båda är ateister så kanske är det därför. Men det är inte alls så att vi sitter och hejar på varandra och delar åsikt bara för att vi har samma grundtro, nejnejnej så är det inte. Det är alltid så att Eddo står för den mer radikala synen med de mest radikala åtgärdspaketen medan jag kommer där med den liberala flaggan vajandes i topp. Det hela är egentligen Eddos fel, jag är inte alltid så liberal men hans radikala synsätt tvingar mig till att vara liberalen, den som ser orsakerna och ursäkterna istället för att bara fördöma. Jag hamnar alltid i en försvarasposition... det är ju löjligt!
 Jag anser att jag är hyfsad på att diskutera och argumentera för min sak, ska ju tilläggas att jag oftast inte går in i en diskussion som jag inte vet någonting om heller. Men med Eddo... jag får kämpa för varje liten centimeter av mark mellan oss i en diskussion och mitt största problem är att jag är så förbaskat glömsk. Jag kan läsa in en massa kunskap, men ge det en månad så har jag glömt det igen... men så har vi Eddo, mannen som kom ihåg den första ärtan han tvingades äta. Han kommer inte ihåg födelesdagar, papper som ska lämnas in eller vilket schema han har men han kommer fan ta mig den ihåg nästan allt som han snappar upp om religion, världspolitik och historia!
 
 Men detta är småsaker, jag älskar våra diskussioner jag har alltid tyckt att det är roligt att diskutera olika ämnen. Det finns ju aldrig något rätt eller fel i en sådan diskussion och heller aldrig något slut. Visst ibland kan det bli lite hetsigt, men har man gett sig in i leken... ( haha, det är detta jag är så dålig på att acceptera )

... ja visst känns det aningens kallt och egoistiskt att nu gå och tänka på att jag har mist ett jobb och framförallt en inkomstkälla. Men den krassa verkligheten är så och det är ju knappast det smidigaste just nu precis innan vi ska flytta.. Eller det är ju inte precis innan utan några månader kvar och hur ska man kunna hitta ett jobb för 3 månader bara sådär? Det är ju inte någon som vill anställa någon för bara tre månader, särskilt som personlig assistent där omsättningen på personal oftast är tillräckligt stor som den är.
 Ja i det stora hela är det inte så farligt och allt kommer att lösa sig, man får dra åt svångremmen ännu en gång helt enkelt :o)...

 Vi ska ju trots allt flytta snart... wohooo!

  Nä jag har inte missat att jag lägger upp alldeles för mycket musik här, men seriöst... det är inte mycket som gör en så glad som musik, bra musik! Och denna låten förvånade mig, jag har aldrig lyssnat på Kanye West det är inte alls min typ av musik men hans senaste skiva är inte illa pinkad faktiskt. Och denna låten är mumman i kardemumma!

   Mitt jobb får mig verkligen att fundera över hur jag skulle reagera om vissa saker hände med mig och min kropp, sjukdomar, olyckor etc... Är livet alltid värt att leva? Absolut inte känner jag... Om min själ, min innersta varelse inte längre finns kvar så hoppas jag att doktorer inte tvingar min kropp att överleva. Jag vill inte vakna upp utan alla mina minnen, upplevelser, kunskaper och färdigheter. Jag vill inte leva ett liv där mina nära och kära aldrig kommer att kunna få den relation till mig som de en gång haft p g a att jag inte har den mentala förmågan kvar längre.

 Skräcken är också att drabbas av en sjukdom som sakta men oundvikligen bryter ned min kropp. En sjukdom vars botemedel inte finns och vars framfart är obönhörlig. Varifrån kommer man någonsin att få styrkan, styrkan att vara leva livet ändå och försöka att vara lycklig?

 Idag gick en utav personerna som jag jobbar hos bort, självklart kan jag inte berätta hur eller varför eller någonting om mitt jobb. Men det jag kan berätta är att jag alltid tyckt att hon var enastående i sin styrka, mod och livsvilja. Trots de motgångar hon haft i livet så verkade hon hela tiden ta till vara på livet och utnyttja alla de möjligheter hon hade. Samtidigt var hon väldigt varm och omtänksam. Jag är verkligen förundrad över hur hon har lyckats med det i alla dessa år, fantastiskt! Vissa människor är enastående...

  Idag har jag och Noel varit hemma tillsammans, han har en hosta som nästan gör så att hans lungor hoppar ut och söker nytt bo, men i övrigt är han hur pigg som helst. Vi har spelat lite Spyro the dragon, han gillar verkligen det spelet och jag har fortfarande barnasinnet kvar när det gäller tv-spel so why not... Men idag när vi skulle spela så var det inte så spännande; det gick inte att ladda sparade spel... vi hade kommit till "sista världen"... wohoo. Bara till att börja om från början, den lille ville ju spela.
 Jag hade ju tänkt att plugga en massa idag, har prov nästa vecka också och ändlöst med uppgifter att lämna in. Får helt enkelt hoppas på att Noel är bra till på måndag, får både hans och min skull... :o)

   Tror jag ska leta upp någon bra skräckfilm till ikväll tycker att det är passande, det är ju trots allt fredagen den 13:e...

  

   Jag var på skolan idag, det händer inte så ofta, faktiskt så händer det bara när jag ska göra prov vilket jag då såklart skulle idag. Att plugga på distans passar mig alldeles utmärkt, jag har inte en massa tider och och lektioner att passa, får se hur det kommer bli på högskolan sen då...
 Men iaf, jag fick mitt prov och min lärare placerade mig i ett litet studierum med bekvämma härliga fåtöljer. Jag tar sats och gör provet, tycker det flyter på hyfsat smidigt faktiskt och efter lite mer än en timme är jag färdig. Jag samlar ihop mitt pick & pack och går och ger min lärare mitt prov.
 
 - Åh, är du redan färdig, säger hon till mig med höjda ögonbryn.
   - Eeh ja, säger jag med ett nervöst skratt.
   - Jaja... om du tycker du är klar så...

   Hur fan ska man reagera på det?! Ända tills hon öppnade mun så var jag övertygad om att det gick bra, it was a done deal, grisen låg i säcken så att säga, men nu... Helt klart och tydligt är ju att det är meningen att provet skulle ta mycket längre tid än så.
 Hade jag nu varit 10 år och fått samma kommentar hade jag stolt småfnissat fram ett ja och high-fivat mig själv inombords, det låg nästan prestige i att vara snabb. Men jag har inte riktigt samma känsla idag, känns mer som att någon har tvingat mig att svälja en biljardboll.

   Jag sitter och skickar lite jobbansökningar till diverse kommuner runt omkring Skara, jag skickar via min hotmail. Varje mail avslutas med ett Mvh Emmie, det kommer genast upp ett ilskerött streck under Emmie, programmet anser att detta är felstavat. Bara för skoj skull så klickar jag för att kolla alternativen det har att ge mig...

• Emma, ja det är ju en klassiker mången man har velat ersätta mig med en Emma.
• Femmil, whaat?! ni anser att detta är ett ord men inte Emmie....
• Blemmig, känner mig genast som en enda stor röd lyssnade finne.
• Slemmig, that's it! Nu vet jag att någon blivit mutad, jag visste att det skulle bli jävelskap nu när Elin tjänar pengar!

   Som jag säkert skrivit innan så bor vi på en liten kulle, det är ingen Nävlingeås utan bara en kulle. När vi beger oss hemifrån så är det i nedförbacke medan när vi går hem så är det i uppförbacke. Jag vet inte varför jag aldrig kan bosätta mig på ett slättland ( nästa bostad ligger också på en kulle har jag för mig ) men de verkar inte ligga i min ödeslott helt enkelt.
 Det är nu februari, vad man kallar svensk vinter vilket just nu innebär ett ytterst tunt lagar med snö och en förbannad massa is under. Jag tror att vi alla är rungande överens om att det borde lagstadgas mot is på andra platser än isrinkar och sjöar/hav, vi får se hur det går med det människan har trots allt kunnat dela hav...
 Jag gick och handlade, jag var påväg ned för min kulle och jag tog det ödesdigra beslutet att ta genvägen till Willys, genvägar är ju senvägar det vet vi, och jag gjorde mycket annat än att bara gå längs med denna genväg som går igenom en skogsdunge och en hyfsat brant backe. Trots att jag redan halvvägs förstod att detta skulle sluta på ett allt annat än ett önskvärt sätt så övervägde jag aldrig ens att ta en annan väg. Det är ju också p g a detta som att jag mitt i backen fann mig själv på alla fyra kanandes ned för backen medan jag försökte ta mig till säker mark, detta hände inte en utan två gånger... Jag har ramlat många gånger i mina dagar, men det är säkert 15-20 år sedan jag åkte kana ned för en backe.

Jag tog det andra hållet hem...

   Jag hittade en gammal metro på en bänk när jag var påväg hem från jobbet igår kväll, jag ögnade igenom den genom att låta den ligga kvar på bänken och byta blad med min absoluta fingerspets. Trots allt vet jag ju inte vems tidningen var, men jag hade tråkigt var desperat så det fick gå. Det första läsvärda jag hittar är insändarna, där den vanliga människan skriver in och klagar på alltifrån en speciell brödrost till världens klimatpolitik.
 Så hittar jag en anmärkningsvärt dum idiot, han är upprörd, han anser att hans vardag belamras med en massa onödigt oljud och han står inte ut. Det är just ett oljud som stör honom riktigt riktigt förbannat mycket, oljudet av alla oljud enligt honom. Det oljudet är absurdt, han förstår inte att det får finnas kvar att det helt enkelt inte finns en lag mot det.
 
 Ljudet som förstör denna mans liv är Hemglass-bilens melodi...

 Var 14:e dag måste hans liv vara ett rent helvete med andra ord, man undrar om han sitter hemma redo med baseballträtt fylld med ilska som han inte får utlopp för.

 Nu kommer mitt spontana skri; Är du galen människa! Vi kan väl för i helvete inte ta bort det som är nästan lika svenskt som midsommar med nubbe och sill ( inte för att jag någonsin skulle äta det )! En härlig fin svensk tradition som gör att varje gång jag hör denna melodi så flyr mina tankar till somriga barndomsdagar då livet tede sig alldeles speciellt och minnena alltid kantas av regnbågar och lycka.

 Vissa människor alltså...

 Men denna månad är späckad med skidor, just nu är det alpina VM som kommer avlösas av min favorit skidskytte VM som sedan i sin tur avlöses av längdskide VM. Dessutom finns det massar med duktiga och hårt kämpande svenskar som deltar i dessa tre VM, medaljchanserna är riktigt goda och vi måste ju erkänna att det är mycket roligare att titta då...

   Nu drar det igång igen, hela Melodifestival-karusellen, fy fasen är det enda jag känner. Det känns ju som att man nyss vissade alla dessa deltävlingarna. Tacka vet jag alla de år som man hade EN tävling/uttagning, nu är det ju en evighetssåpa att välja fram årets bidrag. Och all denna dåliga musik som de ska plåga oss med... det är ju ytterst ytterst sällan som det finns en bra låt med i alla dessa deltävlingarna. Och all den hysteri som finns runt omkring det hela då, det var ju löjligt förra året med allt som skrevs i media hit och dit.

   Ja som Erica själv skrev så har hon fått en herrans massa kommentarer... kommentarerna är ju dessutom av den karaktären som brukar finnas på de lite större bloggarna... haha.. lite roligt är det allt... snart kommer hon väl glassa rundor som Blondinbella, bärandes päls och ge ut förhållande - och självförtroende-tips till höger och vänster.

 Jag sitter här, i en jävla röra. Lite flyttkartonger står här i vardagsrummet, enligt mina föräldrar kan man inte börja tidigt nog; de är på mig varje gång vi pratar i telefon ( pappa har alltså fyllt sin ringa-emmie-detta-året-kvot vid det här laget ).
 Sen så står även dammsugaren där och lyser med sin oduglighet; den har gett upp, tagit sitt sista andetag, kastat in handduken och så vidare och så vidare... Tror ni att den har hyfs nog att lägga av när jag har dammsugit färdigt, nej då utan nu står jag med 1/3-dels vardagsrum dammsugat medans i resten av lägenheten så dansar dammråttorna can-can. Och detta mitt i en finanskris... The nerv of some..