Mitt jobb får mig verkligen att fundera över hur jag skulle reagera om vissa saker hände med mig och min kropp, sjukdomar, olyckor etc... Är livet alltid värt att leva? Absolut inte känner jag... Om min själ, min innersta varelse inte längre finns kvar så hoppas jag att doktorer inte tvingar min kropp att överleva. Jag vill inte vakna upp utan alla mina minnen, upplevelser, kunskaper och färdigheter. Jag vill inte leva ett liv där mina nära och kära aldrig kommer att kunna få den relation till mig som de en gång haft p g a att jag inte har den mentala förmågan kvar längre.

 Skräcken är också att drabbas av en sjukdom som sakta men oundvikligen bryter ned min kropp. En sjukdom vars botemedel inte finns och vars framfart är obönhörlig. Varifrån kommer man någonsin att få styrkan, styrkan att vara leva livet ändå och försöka att vara lycklig?

 Idag gick en utav personerna som jag jobbar hos bort, självklart kan jag inte berätta hur eller varför eller någonting om mitt jobb. Men det jag kan berätta är att jag alltid tyckt att hon var enastående i sin styrka, mod och livsvilja. Trots de motgångar hon haft i livet så verkade hon hela tiden ta till vara på livet och utnyttja alla de möjligheter hon hade. Samtidigt var hon väldigt varm och omtänksam. Jag är verkligen förundrad över hur hon har lyckats med det i alla dessa år, fantastiskt! Vissa människor är enastående...