Jag hittade en gammal metro på en bänk när jag var påväg hem från jobbet igår kväll, jag ögnade igenom den genom att låta den ligga kvar på bänken och byta blad med min absoluta fingerspets. Trots allt vet jag ju inte vems tidningen var, men jag hade tråkigt var desperat så det fick gå. Det första läsvärda jag hittar är insändarna, där den vanliga människan skriver in och klagar på alltifrån en speciell brödrost till världens klimatpolitik.
 Så hittar jag en anmärkningsvärt dum idiot, han är upprörd, han anser att hans vardag belamras med en massa onödigt oljud och han står inte ut. Det är just ett oljud som stör honom riktigt riktigt förbannat mycket, oljudet av alla oljud enligt honom. Det oljudet är absurdt, han förstår inte att det får finnas kvar att det helt enkelt inte finns en lag mot det.
 
 Ljudet som förstör denna mans liv är Hemglass-bilens melodi...

 Var 14:e dag måste hans liv vara ett rent helvete med andra ord, man undrar om han sitter hemma redo med baseballträtt fylld med ilska som han inte får utlopp för.

 Nu kommer mitt spontana skri; Är du galen människa! Vi kan väl för i helvete inte ta bort det som är nästan lika svenskt som midsommar med nubbe och sill ( inte för att jag någonsin skulle äta det )! En härlig fin svensk tradition som gör att varje gång jag hör denna melodi så flyr mina tankar till somriga barndomsdagar då livet tede sig alldeles speciellt och minnena alltid kantas av regnbågar och lycka.

 Vissa människor alltså...