Eddo och jag diskuterar ganska ofta olika saker, religion, krig, kriminella. Oftast startas en diskussion av att man sett något på tv. Jag skulle tro att religion är den sak som vi återkommer till flest gånger, vi båda är ateister så kanske är det därför. Men det är inte alls så att vi sitter och hejar på varandra och delar åsikt bara för att vi har samma grundtro, nejnejnej så är det inte. Det är alltid så att Eddo står för den mer radikala synen med de mest radikala åtgärdspaketen medan jag kommer där med den liberala flaggan vajandes i topp. Det hela är egentligen Eddos fel, jag är inte alltid så liberal men hans radikala synsätt tvingar mig till att vara liberalen, den som ser orsakerna och ursäkterna istället för att bara fördöma. Jag hamnar alltid i en försvarasposition... det är ju löjligt!
 Jag anser att jag är hyfsad på att diskutera och argumentera för min sak, ska ju tilläggas att jag oftast inte går in i en diskussion som jag inte vet någonting om heller. Men med Eddo... jag får kämpa för varje liten centimeter av mark mellan oss i en diskussion och mitt största problem är att jag är så förbaskat glömsk. Jag kan läsa in en massa kunskap, men ge det en månad så har jag glömt det igen... men så har vi Eddo, mannen som kom ihåg den första ärtan han tvingades äta. Han kommer inte ihåg födelesdagar, papper som ska lämnas in eller vilket schema han har men han kommer fan ta mig den ihåg nästan allt som han snappar upp om religion, världspolitik och historia!
 
 Men detta är småsaker, jag älskar våra diskussioner jag har alltid tyckt att det är roligt att diskutera olika ämnen. Det finns ju aldrig något rätt eller fel i en sådan diskussion och heller aldrig något slut. Visst ibland kan det bli lite hetsigt, men har man gett sig in i leken... ( haha, det är detta jag är så dålig på att acceptera )