Nu är jag lite elak, jag läste precis min syster Ericas blogg och hon hade ätit en toast. EN TOAST. Jag satt här och småfnissade för mig själv och skakade lite på huvudet. Toast skriver man ju fan bara för att det låter så mycket mer fäääncysmääääänchy än - rostad macka. Vad är det för fel på våra hederliga rostade mackor, ingenting är jag så vågad att jag vågar påstå. Men jag är en väldigt vågad person, en mindre vågad person som Erica känner behovet av en - toast. Men det är ju tur att det finns Ericor i vårt samhälle, annars hade det varit risk för tsunami.