Jag har full förståelse för hårt arbetande människor som strejkar för bättre villkor och framförallt bättre lön. Jag hejar på i kulisserna och försöker egga dem till eskalerande och därigenom större och brutalare strejker. Det är vår fundamentala rättighet, nej skyldighet att i vårt demokratiska samhälle slåss för rättvisa och lika villkor, detta känner jag starkt för! Men det jag har ställts inför idag har skakat om mig i min trygga värld och tvingat mig att tänka om... För vem vet var det hela kommer sluta om vi blundar för sådana händelser, sådana övertramp?
 Idag, onsdagen den 4:e mars klockan 14.07, mot bättre vetande, så bestämde sig min tvättmaskin för att måttet var rågat, jag hade satt min sista potatis, och gick ut i strejk. Tydligen, vad vet jag det är ju inte direkt som att vi talar samma språk, anser den sig ha för tuffa arbetsvillkor, kanske är det timmarna som är för många eller kanske är det tvättmedlet som är för hårt? Vad vet jag vad vet jag...
 En sak vet jag iaf; detta är inte okej! När någonting hotar mig och min familjs trygghet och lycka så måste jag säga ifrån, jag kan inte bara låta detta ske nästa gång kan det drabba någon som inte vågar säga ifrån, någon som kanske redan skrämts till tystnad...

 Nä vet ni vad:    Ropen skalla! Strejkbefriade tvättmaskiner åt alla!