3 minuter innan avgång klev jag på tåget, 3 minuter… Dessförinnan satt jag på en buss som var sen, mycket sen och som dessutom körde inom varenda liten håla och hållplats som finns mellan Skara och Skövde. Men det var ingen fara, busschauffören var optimistisk – 12:56, då har jag lämnat Skövde. Det är såå frustrerande att sitta på en buss som är sen, man kan inte göra något åt situationen, det är bara att sitta där och förtrycka den galenskap som man känner river och sliter inombords. Man förbannar landsvägsbussar och dess chaufförer och genast lockar Stockholm och dess tillgänglighet. Går det en, EN buss i timmen så funkar det fan inte att den är 20 minuter sen.

 Självklart så sitter det några bubbel blåsande hubba-bubba pinglor bakom mig som vars hela konversation går ut på extensions, rosa nagellack och vilka man kunde se på Kristallen-galan igår. Man försöker stänga det ute för man märker att hubba-bubba- snacket bara gör en på ännu sämre humör, men det är ju en omöjlighet det bara maler på och maler på…

Och nu, i skrivande stund (men inlägget kan inte publiceras förrän senare för jag har inget nät), sittande på tåget mot Nässjö så är jag tvingad att sitta och lyssna på några hormonstinna spolingar som diskuterar vapen, krig och Kosovo. Min enda tanke är ju, har ni någonsin vart i närheten av något av det? Visst de kanske hunnit med att göra lumpen, den gamla kvarlevan finns väl fortfarande kvar, men krig och Kosovo har jag ju svårt att föreställa mig att de vart med om. Men lyssnar man på dem så berättar de krigshistorier från Balkan som om de vart närvarande, men så vitt jag vet så nyttjar sig Sverige inte av barnsoldater vare sig idag eller då…

 Jag ska inte klaga mer, tåget jag sitter på är iaf nytt och frääääscht det är inte alltid att så är fallet. Det ska bli intressant att åka X2000 sen från Nässjö, eller inte…