Ja man avverkar ju faktiskt en hel del tid på dessa två om man bor i stockholm och som jag är utan bil. Och herreminjesus vad man ser många olika människor, det är roligt att bara sitta på perrongen och stirra på alla som kommer gående förbi en.

 På tunnelbanan häromdagen så stod det en kille med ryggen mot mig,  självblond, kortklippt med chinos och en såndärinna gubba-jacka som blivit så jäkla inne igen ( ja jag vet, hur fan gick det till?! ) han såg ut till att vara 22-24 år gammal. Så vänder han sig om... jag nästan hör mig själv dra efter andan.. han har mustasch. MUSTASCH. Det såg så konstigt ut, så malplacerat ut, som om en stor larv som bestämt sig för att ta en paus. Han åkte med samma buss som mig sen och jag stirrade diskret heela tiden.

 Medan jag stod och väntade på bussen så såg jag en gubbe, förlåt en medelålders man, se ovanligt suspekt ut. Han studerade en attache väska som blivit kvarlämnad på et elskåp, han var väldigt nyfiken; han var tvungen att gå fram men inte utan att titta sig oskyldigt omkring.  Han lägger väskan nerpå skåpet, han håller sig på tryggt armslängds avstånd utifall att... Knäpper upp "guld"-låsen, försiktigt försiktigt öppnar han väskan, inte för mycket utifall att... Hukar sig så att han kan se vad som finns i väskan, tittar sig omkring, tittar lite till, sen PANG igen med väskan på med låsen och ställer upp väskan och går därifrån som om ingenting hade hänt... 

 Jag sitter på bussen som stannar vid en hållplats, en ung man med barnvagn kliver på, man antar ju genast att där ligge ett litet knyte nedbäddat. Men så kommer mamman, som är tvungen att gå in där framme i bussen, med ungen i famnen.. Ok, inget ovanligt, förräns man tittar igen och man ser att hon ammar! Det kallar jag multi-tasking.

 På vägen hem på bussen sitter där ett par matronor som ser högst besvärade ut av att de måste dela buss med alla oss andra och kommenterar högt och tydligt så fort något eller någon inte passar dem.
 Jag ser dem sen när jag ska på rulltrappan ner till tunnelbanan, den ena av dem går på innan mig medan jag går på efter henne för att den andra tar sig fram i snigelfart. Väl nere vid "trapp"-slutet fnyser matronan bakom mig högt och tydligt till sin väninna -" ja, jag fick nästan tårna avtrampade när jag skulle på rulltrappan så jag kom lite efter.."
 Jag gick ju typ ett  halv steg från dem så jag vände mig mot dem himlade med ögonen,skakade på huvudet och skrattade. Vissa människor är bara för mycket.

 Har ni lika roligt till och från jobbet som jag?