"Min stora kärlek"
Ja till skillnad från vissa andra så äger jag inget regnställ så idag blir det till att hålla sig hemma för regnet störtar ned som om det fick betalt för det. ( hoppas Erica fastnar i tullen; för mycket godis per capita )
Såg lite på "Min stora kärlek" igår, det handlar om en snubbe som blir hypnotiserad ( eller nåt ) och ja i princip it turns ugly in to beautiful ( to make a long story short ) och han blir förälskad i en tjej som man väl kan beskriva som "larger than life" men i hans ögon är hon det vackraste som gått på denna jord, hon är snygg, sexig och ja allt detdär.
Precis så behandlar Eddo mig, han ger mig komplimanger hela tiden; han tycker jag är snygg, sexig, älskar min kropp, ja vi ska inte gå in på detaljer...
Jag vet, jag har haft tur, han är en pärla, han är en katt bland hermeliner mm mm... Och det värmer, det är helt underbart att ha en kille som trots det vi gått igenom; med barn alldeles för tidigt och allt vad det innebär och andra påfrestningar, så ser han på mig på exakt samma sätt som när vi började träffas, fast med mer kärlek i blicken.
Men jag känner mig som henne; tjejen som är tjock, inte åtråvärd och som undrar var han tappade sina glasögon någonstans. Jag brukar ofta skoja med Eddo och säga att han är precis som denhär killen i filmen eller att han är förblindad av kärlek *s* och ja en ganska så stor del av mig resonerar på det viset när jag får en komplimang från honom. Jag tror honom, men jag förstår inte honom. Han säger att han är inte blind, han vet hur jag ser ut att "jag är lite större men att allt sitter på rätt ställen".... min syn på mig själv är så djupt inrotad att det för mig är svårt att låta bli att skoja om det tom med här, visst man kan se det som en försvarsmekanism men för mig är det hela faktiskt humorisktiskt ibland ( dessutom så driver jag och Eddo med varandra 24/7 ), jag får inte ihop hans ord med det jag ser.
Men ibland så tror jag faktiskt att den som det är svårast att hitta kärlek, empati och förståelse för är en själv. You're your own worst judge. Och det handlar inte om bara vikt utan om många olika saker, man dömer sig själv efter helt andra regler än dem man dömer andra efter. Det hade varit skönt att slippa detdär oket ibland faktiskt, lite lättare att andas...
Såg lite på "Min stora kärlek" igår, det handlar om en snubbe som blir hypnotiserad ( eller nåt ) och ja i princip it turns ugly in to beautiful ( to make a long story short ) och han blir förälskad i en tjej som man väl kan beskriva som "larger than life" men i hans ögon är hon det vackraste som gått på denna jord, hon är snygg, sexig och ja allt detdär.
Precis så behandlar Eddo mig, han ger mig komplimanger hela tiden; han tycker jag är snygg, sexig, älskar min kropp, ja vi ska inte gå in på detaljer...
Jag vet, jag har haft tur, han är en pärla, han är en katt bland hermeliner mm mm... Och det värmer, det är helt underbart att ha en kille som trots det vi gått igenom; med barn alldeles för tidigt och allt vad det innebär och andra påfrestningar, så ser han på mig på exakt samma sätt som när vi började träffas, fast med mer kärlek i blicken.
Men jag känner mig som henne; tjejen som är tjock, inte åtråvärd och som undrar var han tappade sina glasögon någonstans. Jag brukar ofta skoja med Eddo och säga att han är precis som denhär killen i filmen eller att han är förblindad av kärlek *s* och ja en ganska så stor del av mig resonerar på det viset när jag får en komplimang från honom. Jag tror honom, men jag förstår inte honom. Han säger att han är inte blind, han vet hur jag ser ut att "jag är lite större men att allt sitter på rätt ställen".... min syn på mig själv är så djupt inrotad att det för mig är svårt att låta bli att skoja om det tom med här, visst man kan se det som en försvarsmekanism men för mig är det hela faktiskt humorisktiskt ibland ( dessutom så driver jag och Eddo med varandra 24/7 ), jag får inte ihop hans ord med det jag ser.
Men ibland så tror jag faktiskt att den som det är svårast att hitta kärlek, empati och förståelse för är en själv. You're your own worst judge. Och det handlar inte om bara vikt utan om många olika saker, man dömer sig själv efter helt andra regler än dem man dömer andra efter. Det hade varit skönt att slippa detdär oket ibland faktiskt, lite lättare att andas...
Kommentarer
Trackback
