Ja, jag kan se hur högt era ögonbryn nu har placerat sig och ni kan ta ner dem igen, detta är helt oskyldigt... Detta är inte den typen av inlägg där skrivaren lyriskt proklamerar att ett bröllop med pompa och ståt ska gå av stapeln och att hennes lycka är gjord. Här kommer aldrig proklameras bröllop, möjligen till 1 april.
 Jag har inget behov av att gifta mig, vem som helst kan gifta sig det säger ingenting, särskilt inte i dagens samhälle då man skiljer sig till höger och vänster. Men visst, gift dig hellre 6 månader in i förhållandet än att du skaffar barn 6 månader in i förhållandet... vem kan vara så korkad...



 Men inte sagt nu att vi inte pratar om det, det gör vi visst, oftast är det jag som tar upp det ( not on a daily basis, men det händer ) men det händer att Eddo också tar upp det, även om han skulle blåneka om ni frågade. Allt är bara löst prat om för och nackdelar, Eddo har alltid den cyniska inställningen att det är en massa krångel när man går isär, jag har kanske ett lite annorlunda tankesätt, lite mer åt det lyckliga, lulliga hållet. Sen diskuterar man det klassiska, vad man ska ha på sig och var man ska gifta sig, det kan vara ganska så roligt att prata om särskilt om jag får bestämma allt.
 Men jag skulle lika lite gifta mig i kyrkan som i stadshuset ( eller vart man nu styr stegen ) och släkten skulle bli snuvade på bröllopet för jag vill ha det så litet och intimt som möjligt, gifter vi oss så är det ju för vår skull.

 Eddo resonerade för ett tag sedan att nu kunde vi liksväl gifta oss för vi hade tagit ett gemensamt lån...