Fy fan vilken natt! Ibland är det sådär riktigt surt att jobba och denna natten var en utav de tillfällena. Började med en irriterande timmis som jag väl får vara glad var kvar tills jag kom och bytte av henne 25 min innan mitt pass började, hon kunde inte komma där ifrån snabbt nog kan jag ju säga. Jag sa till henne att det fick bli ändring på det, jag har inte någon lust att byta av nere vid porten, fan dålig stil ( ja, jag låter kanske lite gnällig men det skiter jag i ).
  
   Tror ni inte sen att 40 min in i passet så går strömmen sin väg, beckmörkt och jag har inte en susning om var det finns ljus. Sen måste jag ju erkänna att när man går där i mörkret så kommer ju alla möjliga konstiga tankar om varför det blivit strömavbrott just där, just då, man tycker man hör något, stryker väggarna i sökandet efter något som kan bli ens enda ljuskälla, en livlina där i mörkret, på Reimersholme, i Stockholm, i Sverige i världen.
   Visst jag fann en tändare och adventsljusstaken stod på köksbordet, men det kändes fattigt och skuggorna var många. Efter blint sökande så fann jag sex värmeljus också som jag placerade strategiskt i lägenheten, ni vet i fall att....

   Natten fortlöpte lugnt och stilla som den ska, men självklart när sedan morgonen kom så skulle det vara vrångt och surt igen. Människor, kan inte vara med dem kan inte vara utan dem!