Morgontankar
Igår kväll så jobbade och iom att jag är så förbaskat hostig och dan så var jag tvungen att ha munskydd på mig mest hela tiden. Det är väl lite sådär, varm blir man och glasögonen måste av för de immar igen totalt. MEN, jag tror att det var bra för min hals; luften jag andades blev ju väldigt fuktig så jag hostade mycket mindre, jag vet inte om det överväger obekvämlighetsfaktorn dock..
Så fort jag tog på mig munskyddet så dök gamla minnen upp, munskydd har en väldigt speciell doft och den har inte skiftat de senaste åren märkte jag, inte sedan jag jobbade i svinstallar för en del år sedan. Där var man tvungen att jobba med munskydd hela tiden, det var gamla stallar med fruktansvärt dålig ventilation och så pass dålig luft att man var tvungen att ha munskydd för att inte förstöra lungorna. Det ger ju en tankevurpa med tanke på att där skulle grisarna bo...
Idag var det meningen att Noel och några av hans kompisar på dagis skulle in och titta på julskyltningen i stan, men Eddo och jag kände att vi ville inte att han ska vara inne i stan med dagis, vid en hårt trafikerad väg och med mycket människor överallt. Det kändes inte tryggt, för få lärare och för många barn = ett gigantiskt orosmoment. Så Noel får vara utan det, det fanns ju lärare och barn som ska vara kvar på dagis så han får vara med dem istället, säkerhet och trygghet går före allt sen får andra tycka vad de vill, att vi är sjåpiga osv. men vi har faktiskt bara en Noel...
Nä minsann... Let's get this party started!
Så fort jag tog på mig munskyddet så dök gamla minnen upp, munskydd har en väldigt speciell doft och den har inte skiftat de senaste åren märkte jag, inte sedan jag jobbade i svinstallar för en del år sedan. Där var man tvungen att jobba med munskydd hela tiden, det var gamla stallar med fruktansvärt dålig ventilation och så pass dålig luft att man var tvungen att ha munskydd för att inte förstöra lungorna. Det ger ju en tankevurpa med tanke på att där skulle grisarna bo...
Idag var det meningen att Noel och några av hans kompisar på dagis skulle in och titta på julskyltningen i stan, men Eddo och jag kände att vi ville inte att han ska vara inne i stan med dagis, vid en hårt trafikerad väg och med mycket människor överallt. Det kändes inte tryggt, för få lärare och för många barn = ett gigantiskt orosmoment. Så Noel får vara utan det, det fanns ju lärare och barn som ska vara kvar på dagis så han får vara med dem istället, säkerhet och trygghet går före allt sen får andra tycka vad de vill, att vi är sjåpiga osv. men vi har faktiskt bara en Noel...
Nä minsann... Let's get this party started!
Kommentarer
Trackback