Jag sitter här och väntar, inte med spänning utan bara med irritation och frustration, kanske med en svag strimma av hopp, mycket svag. För ett tag sedan så började det flimra för ögonen, det börjar med att jag inte kan läsa texten på tv och efter en stund kan jag inte se tv-bilden alls. Går och vilar i sovrummet, beckmörkt och svalt; det enda som kan bota om det går att bota. Det jag försöker undvika är såklart ett jäkla migränanfall, ibland går det men oftast inte, jag får se vad den kommande timmen visar.

   Noel blev såklart glad när han kom hem, det första han undra var vems alla paketen var, vi sa att vi inte riktigt visste för det var ju tomten som hade lämnat dem lite i förväg. Sen kommer nästa självklara fråga - Är det jul nu? Nja, men julklapparna ska öppnas på julafton och det är några dagar kvar. Men Noel låter iaf förklara att han vill öppna julklapparna nu, han har gjort det några gånger sedan han kom hem... Men vi har förklarat att det är julafton som gäller, öppnar han någon klapp innan julafton så kommer jultomten och hämtar alla julklapparna igen och det vill han ju inte!
 Nu går han mest omkring och tittar, sätter sig i närheten låtsat obrydd men lystna blickar slängs titt som tätt. Han går fram, tar upp ett paket, väger det i händerna, vrider lite, ger det en lätt skakning, genom detta så kan han konstatera vem paketet är åt, nyss påstod han, med ett stort leende på läpparna, sig hittat mitt paketet.