Hemåt
Ja i måndags så bar det hemåt igen, och som jag skrev så fasade jag för hemresan med X2000 men det visade sig varit helt i onödan! Åksjuketabletterna som jag, Postafen, köpte fungerade faktiskt hela resan och det var första gången trots att jag testas dessa och andra piller vid flera tillfällen förut...
Men åksjuka verkar vara något som blir bättre med åldern för när jag var liten så var det rent djävulskt vad jag blev åksjuk. Något jag minns med fasa var när vi åkte till farmor och farfar och "Torpet", alla visste att jag blev galet åksjuk men tror ni päronen kunde offra en plats i framsätet ( till och med en dö höna vet ju att man blir mindre åksjuk i framsätet ) ICKE, utan jag fick plågas där bak medan föräldrarna alltid ansåg det bäst att ta den absolut mest kringelkrokiga lilla sketväg dit som de bara kunde hitta! Väl där så gick halva tiden åt till att bli av med illamåendet medans andra halvan hade man ångest över att man var tvungen att gå igenom samma sak igen för att komma hem...
Under hela resan hem så agerade Noel mönsterbarn; han var dendär lilla ungen som människorna runt omkring i samma vagn satt och smålog åt eller skrattade hjärtligt åt. Noel satt lugnt hela resan, vi pratade om allt mellan himmel och jord, skämtade och hade oss om jag sa något galet så slängde Noel in ett "herregud!" och himlade med ögonen. Jag överöstes med pussar och "jag älskar dig mamma" hela vägen. Hade jag varit åskådare av detta så hade jag också lett och skrattat hjärtlgt!
Vi satt ju i "djur-vagnen" fullt med katter och hundar överallt, det var till och med en mamma som tog dit sina två odrägliga ungar dit på en liten zoo-expedition, där kunde ungarna stressa katter och hundar genom att yla och jamma och hålla på medan mamma skojar och säger "att här var ju den roligaste vagnen och nästa gång borde man minsann boka biljetter i djur-vagnen så skulle ungarna ha något att göra hela resan..." jag skulle kunnat slå henne på hennes röd-håriga skalle! Tillslut så blev hon tillsagd av irriterade djurägare.
Väl hemma igen så finner jag mitt hem träffat av städorkanen Sonia, alltså visst alla kan städa men det kan definitivt skilja i kvalietet och effektivitet och tro mig Sonia är fem-jävlig på att städa och hon gör det på ingen tid alls, det är faktiskt riktigt jävla imponerande.
- Vad städat det är här, säger jag till Eddo.
- Ja det är morsan.
- Jo det förstod jag.
- När jag gick upp såg det ut såhär...
NÄR HAN GICK UPP!! Hon har alltså andvänt mindre än en förmiddag till att fixa badrum, toalett, kök, vardagsrum, sovrum med allt vad det innebär; damma, plocka undan, dammsuga, moppa ja allt, hon hade fasen tom gjort ren ugnen ( och låt oss bara säga att det var längesen sist )... Ja jag är imponerad! Det var hur najs som helst =)
Nä nu vidare till lite OS-tittande minsann...
Men åksjuka verkar vara något som blir bättre med åldern för när jag var liten så var det rent djävulskt vad jag blev åksjuk. Något jag minns med fasa var när vi åkte till farmor och farfar och "Torpet", alla visste att jag blev galet åksjuk men tror ni päronen kunde offra en plats i framsätet ( till och med en dö höna vet ju att man blir mindre åksjuk i framsätet ) ICKE, utan jag fick plågas där bak medan föräldrarna alltid ansåg det bäst att ta den absolut mest kringelkrokiga lilla sketväg dit som de bara kunde hitta! Väl där så gick halva tiden åt till att bli av med illamåendet medans andra halvan hade man ångest över att man var tvungen att gå igenom samma sak igen för att komma hem...
Under hela resan hem så agerade Noel mönsterbarn; han var dendär lilla ungen som människorna runt omkring i samma vagn satt och smålog åt eller skrattade hjärtligt åt. Noel satt lugnt hela resan, vi pratade om allt mellan himmel och jord, skämtade och hade oss om jag sa något galet så slängde Noel in ett "herregud!" och himlade med ögonen. Jag överöstes med pussar och "jag älskar dig mamma" hela vägen. Hade jag varit åskådare av detta så hade jag också lett och skrattat hjärtlgt!
Vi satt ju i "djur-vagnen" fullt med katter och hundar överallt, det var till och med en mamma som tog dit sina två odrägliga ungar dit på en liten zoo-expedition, där kunde ungarna stressa katter och hundar genom att yla och jamma och hålla på medan mamma skojar och säger "att här var ju den roligaste vagnen och nästa gång borde man minsann boka biljetter i djur-vagnen så skulle ungarna ha något att göra hela resan..." jag skulle kunnat slå henne på hennes röd-håriga skalle! Tillslut så blev hon tillsagd av irriterade djurägare.
Väl hemma igen så finner jag mitt hem träffat av städorkanen Sonia, alltså visst alla kan städa men det kan definitivt skilja i kvalietet och effektivitet och tro mig Sonia är fem-jävlig på att städa och hon gör det på ingen tid alls, det är faktiskt riktigt jävla imponerande.
- Vad städat det är här, säger jag till Eddo.
- Ja det är morsan.
- Jo det förstod jag.
- När jag gick upp såg det ut såhär...
NÄR HAN GICK UPP!! Hon har alltså andvänt mindre än en förmiddag till att fixa badrum, toalett, kök, vardagsrum, sovrum med allt vad det innebär; damma, plocka undan, dammsuga, moppa ja allt, hon hade fasen tom gjort ren ugnen ( och låt oss bara säga att det var längesen sist )... Ja jag är imponerad! Det var hur najs som helst =)
Nä nu vidare till lite OS-tittande minsann...
Kommentarer
Trackback