Eddo stack till sin kusin igår med Noel, efter en diskussion med mig om att jag får cp-ryck bara för att jag ibland får världens behov av att vara ensam. Jag är nog ganska så odräglig att bo med vid sådana tillfällen, tom för en så förstående sambo som Eddo. Jag vet inte riktigt vad som flyger i mig och jag försöker verkligen ta mig ur det "tillståndet" men det går oftast inte. Men iaf så var jag hemma här helt allena fram till nu ikväll då Noel, Eddo och Sonia kom tillbaka och det var precis lagom tid att vara hemma själv i lite mer än ett dygn. Man hinner precis känna sig sådär lagom ensam och börja längta efter sällskap. Längtade mest efter Eddo faktiskt, Noel kunde jag nog klarat mig utan någon dag till, synd att man inte kunde skicka honom en vecka på kollo på sommaren ;P ( jäjä, jag är en heeemsk mamma )
 Under tiden som jag har varit själv har jag gjort absolut ingenting, tittat på OS och lite film och surfat rundor lite, inget vettigt alls. Men det är oftast det jag vill göra när jag är på sådant humör; ingenting! Mamma ringde men jag kände mig inte riktigt på humör för att prata i telefon så jag svarade inte, men när hon ringde några timmar senare så svarade jag och förklarade hur det låg till. Genast kom det ett - är det något särskilt?? Men jag förklarade hur det låg till =)
 
Nåja nu är väl allt åter till det normala, eller ja på måndag iaf då är semestern slut igen. Mig  spelar det inte så stor roll men jag tycker lite synd om Eddo, han är riktigt trött på sitt jobb och behöver verkligen en förändring och det förtjänar han också... Och den kommer också, allt har sin tid och plats...